text och bild: Kristoffer Lignell
För 15 år sedan pratade ingen om dem. Nu är gruppen unga vuxna överallt. Vad har hänt? Vilka är de och varför har kyrkan så svårt att fånga upp dem och få dem att stanna i våra gemenskaper? För två år sedan tillsatte EFS Sydsverige en projekttjänst för att börja arbeta med de här frågorna. Nu är projektet slut och Livsluft sitter ner med Anna Sköld för att sammanfatta två års arbete med unga vuxna.
För Anna Sköld började det utanför Uppsala. Hon arbetade med hästar men kände att det var något som saknades.
– Jag har alltid velat jobba utåtriktat med nysatninsgar och med människor som vill nåt. Jag kontaktade två regionala missionsledare, Mikael Landgren i Västsverige och Jonas Hallabro i Sydsverige och frågade om de hade något. Efter ett tag hörde Jonas av sig och berättade att verksamhetsutskottet börjat fundera på att göra något kring unga vuxna. De hade känt att Salt inte hade utrymme att arbeta med den målgruppen och att de försvinner från EFS. Jag fick några punkter att utgå ifrån: Inspirera, utrusta, samla och nyplantera. Det hela lät spännande så jag flyttade hit.
En inledande utmaning är att definiera gruppen ”unga vuxna”. Inom EFS pratar man om 19-35 åringar som unga vuxna. Andra sträcker sig till 39 år. Man kan fråga sig om det är relevant att tala om en så spretig grupp? Vad är det som förenar en 19 åring med en 39 åring?
– De flesta som kommer på EFS konferens Livsväg är mellan 22-27 år. Sen kommer de äldre också. Det är stor skillnad på att vara 30 år och singel eller gift och ha familj.
Varför pratar vi så mycket om unga vuxna idag? För 15 år sen pratade nästan ingen om det.
– Salt arbetar med unga upp till 25 år men har märkt att de bara når de som är upp till 20 år. Förr pratade man mer om studenter och den gruppen arbetade Credo och Ny generation mot. Man märkte dock att den här åldersgruppen ofta hade svårt att hitta in i kyrkan och lämnade. Sen handlar det också om att titta bakåt. Jag tror att EFS är bra på att samla ungdomar i sina arbeten. Men sen är frågan hur man lyckas utrusta och inspirerar till vidare kristet liv?
Det är alltså också en fråga om hur vårt barn- och ungdomsarbete ser ut? Vad vi har fostrat för unga vuxna?
– Jag har träffat många unga vuxna som inte har blivit rustade för den verklighet de möter i samhälle eller på universitetet. Samtidigt hänger inte allt på oss. Till slut är det upp till var och en vad man väljer att göra. Det är också slutligen upp till vad Gud gör i en människas liv. Det finns många olika anledningar till att människor försvinner från kyrkan, psykologiska och socialogiska förklaringar. Människor går igenom olika faser i livet och tron.
Samtidigt så har den värld som unga vuxna lever i förändrats snabbt. Det som fungerat länge i ungdomsarbetet kanske inte funkar helt plötsligt. Kan man göra nåt åt det?
– Kanske har kyrkan inte hängt med. Vi behöver både lyssna in och se vad som behövs. Jag tror att det är viktigt att en förening har riktning och vision oavsett vilken grupp man jobbar mot. Den riktningen tror jag kyrkor överlag tappar. Det finns sällan en tillämpning av undervisningen för hur det ser ut i samhället idag. Man säger bara vad Jesus säger men ger ingen tillämpning. Kyrkan behöver vara tydligare. De stora megakyrkorna har ju extrema tillämpningar i mycket. Deras undervisning är ju nästan lifecoaching till slut. Där fungerar det på att annat sätt, och då kommer unga vuxna också.
Vad är viktigt för unga vuxna idag?
– Apologetik, att kunna försvara tron. Det har framför allt Credo jobbat mycket med. Sexualitet och samlevnad är också viktiga. Lötenkyrkan har satt igång ett unga vuxna-arbete där man inspirerats av material från USA med rena bibelstudier kring svåra bibelställen. Jag tror att vi behöver tillämpning och större bibelförankring i våra föreningar. Något som är grundläggande för unga vuxna är ärlighet. När det blir fjantigt eller när man försöker vara människor till lags då tror jag många drar sig undan. Unga vuxna ställer väldigt raka frågor och då måste det finnas sammanhang som kan svara på de frågorna, då blir det ärligt och då kommer de. Sen det viktigaste av allt kommer alltid vara en levande gemenskap, alltså där det både finns lära och andefyllt liv.
Vad har varit det roligaste med projektet?
– Framförallt att arbeta med konferensen Livsväg. Sen har det varit kul att väcka frågan kring unga vuxna och fråga: var är era unga vuxna? Det hart också varit roligt att få blicka in i olika sammanhang i Skåne. Det har varit lärorikt.
Vad ser du som utmaningarna för EFS?
– Jag tror att det finns många unga vuxna som inte känner igen sig i EFS. Precis som jag upplever att man lever två andliga liv. Man har sin gudstjänst och församlingsgemenskap och man går till sin hemgrupp. Resten av dagarna lyssnar man på undervisning från andra delar av världen och man lyssnar på lovsång som man inte sjunger i sin gemenskap på söndagarna. Jag tar input från andras delar av den världsvida kyrkan men jag önskar att inputen från EFS var lite större. Unga vuxna kanske går på söndagen med de motiveras nog i stor grad av vision, det som förenar och ett klart budskap. Detta bör de flesta gemenskaperna jobba med.
Men det är väl i princip omöjligt för varje förening att konkurrera med det bästa som finns runt om i världen och som samtidigt finns tillgängligt för alla? Vad kan vi förändra och vad måste vi acceptera?
– På ett sätt måste vi acceptera att det är så men gudstjänstlivet inom EFS måste förändras om vi ska behålla unga vuxna. Vi ska inte behöva känna att vi måste dra till Hillsong för att kunna tillbe på det sättet vi vill. Hur är vi relevanta i att utrusta med undervisning till ett liv i tillbedjan? Jag tror samtidigt att det är jätteviktigt att vara stolt över det man gör och tror på som lokal förening. Det är lätt att det blir slentrian. EFS har en tendens att bli så ursäktande ibland. Sen samlas unga vuxna också på olika sätt idag och där kanske kyrkan behöver tänka lite nytt. Men det är en jättesvår grupp att jobba med på det sättet att de har så olika behov och krav.
Så hur ser en väg framåt ut?
– Man behöver börja med ett lokalt arbete med den här målgruppen som kanske också är utanför gudstjänstlivet. Det är viktigt att föreningarna arbetar tillsammans för att skapa mötesplatser för unga vuxna men också att det finns lokala gemenskaper som bär unga vuxna grupper.
