Ett av de mer kända ikonmotiven är Anastasis, Kristi uppståndelse. Den är vanlig i många kyrkor i påsktiden och det är lätt att tro att detta är Påskdagens ikon. Egentligen är det påskaftonens och nattens stora ikon. Påskaftonen är en sån där kyrklig klämdag mellan Långfredagens fokus på korset och Påskdagens uppståndelsefest. Men vad hände på påskaftonen?
Aposteln Petrus skriver i sitt första brev:
”Jesus kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ner och predika för andarna i deras fängelse.” 1 Pet 3:18-19
Även när vi inte märker det, när Gud känns frånvarande eller till och med död är Gud aktiv och verksam. Påskaftonen är en dag av väntan, förtröstan och tillit till Gud. Under påskaftonen stiger Kristus ner i själva dödsriket. Det finns alltså varken någon tid eller någon plats där Kristus inte kan nå en människa.
”Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där.” Ps. 139:8
Ikonen visar hur Kristus, klädd i vitt bryter igenom dödsriket med alla himmelens änglar. Han klyver berget i mitten. Han är omgiven av något som liknar en sfär som kallas en mondorla (italienska för mandel) och representerar Guds härlighet. Under hans fötter ligger dödsrikets portar.
”Jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den.” Matt 16:18
På marken ligger fullt av nycklar lås och annat bråte. De representerar allt det som binder människan, nu krossade av Jesus! Längt ner ligger Satan och den gamla mänskliga naturen bunden.
Omgiven av heliga gestalter från bibeln drar Jesus upp Adam och Eva från sina gravar.
Vi förlossas, ormen krossar, avgrundens och dödens makt nu är bunden. Från den stunden allt är Sonen underlagt. Nu är helat vad vi felat och Guds nåd i ljuset bragt. Sv. Ps 147
Jesu Kristi uppståndelse förändrar allt, till och med den mänskliga naturen. Adam och Eva, de första människorna, dras upp av den förstfödde från de döda. Guds nåd går till botten med synden, ondskan och döden och drar upp dem med rötterna! Nu är det verkligen möjligt att leva ett annorlunda liv. Men också att dö en annorlunda död.
Det nya livet är en gåva som radikalt förändrar vår syn på allt i denna tillvaro – inklusive döden. Det vi är med om under Påsknatten är så omvälvande att vi därefter vågar säga:
”Döden finns inte mer.” Jo, döden härjar omkring oss, vi påminns ständigt om den, och en dag skall den komma och hämta oss. Men vår tro är att Påsknatten förvandlade själva dödens natur och gjorde den till en övergång – en Påsk – in i Guds eviga rike. Därför sjunger Kyrkan i öst i sin liturgi denna saliga natt: Med döden nedtrampade han döden, och åt dem som är i gravarna har han gett ett evigt liv!
