”Jag gillar att slänga mig in i saker. ”
text och bild: Kristoffer Lignell
Anne Öhman är den ofrivillige ungdomsledaren som gärna kastar sig in i saker utan att helt tänka igenom det. Hittills har Gud lett henne till ungdomsledare i EFS-kyrkan i Ängelholm. Livsluft sitter ner med henne och samtalar om inredning, kyrkan som ett vardagsrum och om att vara annorlunda.
Kreativ och spontan är två ord som återkommer i mötet med Anne Öhman.
– Jag gillar att slänga mig in i saker! Jag tänker: Det blir säkert bra, jag kan hantera det om det inte blir bra. Jag vill ofta bara göra utan att tänka, det blir oftast bra då.
Örnsköldsviksfödde Anne växte upp i Höllviken och i Betaniakyrkan i Malmö. Åldersmässigt hamnade hon i skarv och hade få jämnåriga vänner i kyrkan.
– Jag tror alltid att jag känt mig lite fel där. Det var många äldre och yngre i kyrkan.
Men hon blev kvar, både som tonåring och som ledare.
– Det har alltid varit självklart att tro, det har jag aldrig tvivlat på faktiskt. Jag vet inte varför det är så. Jag tror inte att jag är en så reflekterande människa, jag gör det ganska enkelt för mig själv.
Efter gymnasiet på Malmö Latin gick flytten till Malmö och vidare till EFS-kyrkan i Ängelholm där hon var som teamare ett år.
– Det var ett jättebra år. Jag flyttade ihop med en tjej som heter Sara Smedby och vi klickade jättebra. Det var fint att ha stöd i en så nära vän. Och församlingen var så fin och välkomnande. Första dagen jag kom in på morgonbönen så möttes jag av jubel av de anställda. Det var så mycket kärlek från början.Församlingen ville verkligen lära känna oss och bjöd hem oss, det var väldigt fint. Carl Skarin, präst i församlingen, var också viktigt och lade mycket tid och energi på oss.
Under året fick hon höra om Strandhems bibellinje, hon sökte och kom in. Det blev ett väldigt viktigt år, inte minst genom skolans själavårdsprofil och de egna kontinuerliga själavårdssamtalen. När året var förbi gick flytten till Helsingborg.
– Det var också en sak jag slängde mig in i. En vän frågade om jag ville flytta in i kollektiv i Helsingborg så jag flyttade. Samtidigt började jag jobba som personlig assistent.
Under hösten låg samtidigt tjänstens om ungdomsledare i Ängelholm ute.
– Jag hade sett annonsen länge och flera hade hört av sig att sagt att jag borde söka. Men jag tänkte hela tiden att jag inte är någon ungdomsledare, det är inte min grej. Samtidigt kände jag flera gånger att det kanske är något här ändå. Jag tror att det var Gud som pushar mig.
Vad var det som gjorde att du inte kände att du var en ungdomsledare?
– För att jag hade en bild av att ungdomsledare inte är som jag. Ungdomsledaren är taggad, superbra socialt, utåtriktad, grym på att hålla i satsiga lekar, väldigt mycket personlighet. Sån är inte jag. Jag är mer introvert än extrovert och tycker det kan vara jobbigt med sociala sammanhang och att prata inför många människor. Det känns som att ungdomsledaren skall vara väldigt självsäker och trygga och det var inte jag. Därför kändes det långt borta.
Vad fick dig ändå att söka?
– Jag sökte för att jag tänkte att Gud ville det. Tanken att söka tjänsten försvann inte utan återkom. Jag tänkte att det kan vara bra att jag är ungdomsledare, det kanske finns en tanke med det. Att jag kan få skapa en annan bild av hur man kan vara som ungdomsledare. Jag kanske är vad den här ungdomsgruppen behöver just nu. Nu är jag glad att jag är ungdomsledare och får finnas där för ungdomarna, och kanske särskilt för dem som liknar mig. Samtidigt märker jag att jag fortfarande jämför mig med min egen bild av ungdomsledaren och det är jobbigt ibland.
Vad är roligt med tjänsten?
– Det roligaste är att vara på ungdomsgruppen när den väl är igång, att samtala och hänga med ungdomarna. Jag blir som gladast när jag ser att ungdomarna har kul. Det gör mig jätteglad.
Hur har coronapandemin påverkat er verksamhet?
– Det var en utmaning i början men blev bra. Vi körde digitala ungdomsgrupper där alla som ville vara med delades in i grupper. I varje grupp fick en ungdom ansvar för att hålla ihop det. De fick lite riktlinjer men också frihet att lägga upp det som de ville. För mig var det bra att ha möjlighet att tänka igenom och planera vad jag ville med tjänsten och ungdomsarbetet. Jag fick också möjlighet att göra iordning och inreda ungdomsrummet. Jag älskar att vara kreativ och inte minst att inreda. Vackra miljöer är viktigt för mig. I framtiden kan jag tänka mig att gå någon inredningsutbildning.
Vad kom du fram till att du ville göra under det här tiden?
– Jag vill att kyrkan ska få vara ett extra hem och ungdomsrummet ett extra vardagsrum. Mitt långsiktiga mål är att ungdomarna skall känna sig hemma och bekväma och tycka det är mysigt i kyrkan. Egentligen hade jag velat att kyrkan var öppen mer och att de kunde komma dit på kvällarna och bara hänga. Att de får en naturlig gemenskap med varandra. Jag skulle vilja dra ner ambitionsnivån på det vi gör och låta ungdomarna själva fixar kvällarna. Jag tror att de tycker det är roligare när de leder varandra, när det är en kompis som håller i saker istället för att det alltid är en ledare.
Vad blir du glad av?
– Göra kreativa saker, bara njuta av livet. Jag är verkligen livsnjutare och jag är inte så komplicerad.
