”När jag bad var det som ångesten rann ur kroppen.”
text: Kristoffer Lignell/Nathalie Bencic bild: Nathalie Bencic
Hon har jobbat inom Sydsverige förut men gör nu entré på kansliet. Nathalie Bencic är den vikarierande Saltkoordinatorn när Iza Jönsson är på mammaledighet. Precis som sin företrädare steg hon in i tjänsten mitt under pandemin men hon är uppmuntrad av att se hur mycket bra som görs för barn och unga i regionen.
När Nathalie var fjorton år gammal läste hon konfirmation hemma i bygden söder om Halmstad. Under tiden året gick så startade församlingen även igång en ungdomsgrupp som var till för dem som hade konfirmerats och där var bland annat Nathalies storasyster med.
– Hon kom hem efter varje träff och berättade glatt om vad de hade hittat på. Jag sa att jag ville med vilket hon först inte var så glad över. Då ville jag absolut med, säger Nathalie.
Sagt och gjort så började Nathalie i ungdomsgruppen. Det var en liten grupp på ungefär sju personer första tiden som snabbt blev ganska tajta. Konfaprästen Henrik Wagersten, som även ansvarade för ungdomsgruppen, satt varannan vecka med gruppen. Ibland var det aktiviteter, undervisning, besök eller måltider. Men alltid fanns andakterna med.
– Jag tänkte ju inte på det då men nu i efterhand kan jag verkligen se hur det formade mig att ha andakter och få höra om Gud vecka efter vecka i flera år, berättar Nathalie.
Hon säger att det kanske är den viktigaste lärdomen hon har fått med sig från den tiden; att lita på att Gud gör sitt när någon “baddas” i en kristen miljö. Även om Nathalie regelbundet fanns med i ungdomsgruppen så var hon också iväg på fester med vännerna under helgerna. Så såg det ut under några år och det var först i trean på gymnasiet efter en kväll som enligt henne “spårade” som hon kastade sig på Gud med bönen: “Hjälper du mig nu gör jag vad du vill”.
– Jag hade varit full av ångest och grät i panik, men direkt när jag bad var det som ångesten rann ur kroppen och jag bara visste att allt som jag hört om Gud var på riktigt, säger Nathalie.
Ganska kort efter händelsen tog Nathalie studenten och mönstrade ombord på missionsbåten Elida för att finnas med som volontär. Tanken var att hon skulle vara där i ett år men tiden gick och tillslut hade det gått sju år.
– Emellanåt var det otroligt jobbigt, att alltid ha någon omkring sig och jobba i det höga tempot som vi framför allt hade under vårens konfasäsong, men nu i efterhand så var det värt det, berättar Nathalie.
Hon berättar om en tid som var långt ifrån friktionsfri men som även fick forma henne på djupet- inte minst gällande hennes relation till Jesus. Det absolut bästa med tiden ombord var enligt Nathalie att dels låta den kristna tron genomsyrade hela livet på ett påtagligt sätt och dels att man så många dagar per år fick vakna ute på havet och bara förundras. Men mest av allt att man år efter år fick se ungdomar utvecklas i sin tro.
– En del ungdomar man träffade bad för första gången. Andra bestämde sig för att börja kalla sig kristna. Det fanns även de som fick uppleva helande till kropp och själ, berättar Nathalie.
Arbetet ombord var ideellt och tiden ombord fick henne att lära sig lita på att Gud förser. Medparten av åren arbetade hon som konfirmationsansvarig och det var även under de här åren som hon förstod att hon skulle fortsätta jobba med ungdomar.
– Jag kände på något vis att jag ville ge tillbaka eftersom jag visste att jag känner Jesus idag tack vare att det fanns vuxna som var beredda att investera i mig när jag var ungdom, säger Nathalie.
Våren 2015 arbetade hon för Elida mestadels från land och pendlade mellan segelbåten och Halmstad där hon samtidigt gick Kornhills bibelskola.
– Jag ville stanna upp lite och lyssna in. Jag hade lagt många år på båten och brann fortfarande för visionen men längtade samtidigt efter en utbildning som kunde ge mig mer verktyg till det jag längtade efter i arbetet med unga. Jag gick bibelskolan med önskan om att ge utrymme för Gud att tala när jag fick lite fysiskt avstånd till det som var hela mitt liv, säger Nathalie.
Församlingen Kornhill var det som blev Nathalies första kontakt in i EFS. Hon hade redan gått på en del gudstjänster hos dem och tilltalades av det andliga liv som präglade gudstjänsterna. Direkt när hon påbörjade sitt bibelskoleår fick hon möjlighet att åka till Etiopien som en typ av studiebesök för klassen.
– Jag var ju helt pank men fick hjälp hemifrån och älskade att kunna följa med. Redan innan hade jag ett hjärta för mission och det kändes så stort att få se lite av det som skedde på bortaplan, säger Nathalie.
Hon berättar om hur hon tog rygg på Mikael Grenstedt som var med på resan och som delvis växt upp i landet. När det var fritid var hon honom hack i häl:
– Det var ju så man fick se mer av det “äkta”. Plus att han var den enda som ville dela injera med mig när alla andra gick för pommes.
Resterande månader av bibelskoleterminen var för Nathalie en total tystnad.
– Jag var skitarg på Gud. Här kom jag och gav honom ett halvår så att han skulle kunna tala när jag var på tårna för att kunna gå dit han ville men det har aldrig varit så tyst sen jag blev kristen, berättar Nathalie.
Hon berättar hur det fortsatte så fram tills sista veckorna på bibelskolan. Hon hade bestämt sig för att ansöka till en utbildning och funderade länge mellan valen av teologi, socionom- och lärare. Vid ett kort tillfälle utbrast hon för sig själv och sin syster att hon skulle bli lärare för att kunna ge tillbaka till ett Sverige som har gett henne så mycket. Hennes fem minuter av mental mognad som hon själv beskriver det.
– Jag vet inte riktigt vad jag fick det ifrån men inom en vecka kom två personer jag hade stort förtroende för och talade till mig om att jag skulle söka till lärarprogrammet- trots att de inte ens visste att jag hade det som alternativ, säger Nathalie.
Hösten 2015 flyttade hon ner till Malmö för att studera till högstadielärare. Vid sidan av studierna engagerade hon sig i barn- och ungdomsarbete i olika samfund och sammanhang genom sommarläger, nyårsläger och såklart- konfaläger. Idag är hon med i Betaniakyrkan där hon även finns med i ungdomsarbetet. Att hon valde att gå in som Saltkordinatoor när Iza skulle på mammaledighet är inte helt otippat enligt henne själv:
– Jag har tidigare sneglat mot tjänsten och för mig var det alldeles lagom att ta ett vikariat. Även om jag vet att jag är i mitt esse när jag arbetar direkt mot barn och unga så gillar jag att vara i ett arbete som jag själv tycker är otroligt viktigt. Sedan har jag alltid gillat att arbeta i kristna gemenskaper.
Nu vill hon göra sitt bästa för att stötta lokala föreningar och arrangera läger när restriktioner släpps. Under året vill hon vara med och utöka ett sommarläger för ungdomar och är just nu i en planeringsfas där möjligheter för ett sådant undersöks.
– När restriktioner lättar vill vi vara på tårna och ha läger att erbjuda barn och unga. Förhoppningsvis kan vi se lättare restriktioner när man börjar umgås mer utomhus, säger Nathalie.
Hon berättar också om hur hon hoppas kunna uppmuntra ledare och anställda i allt deras goda arbete.
– Man blir ju sjukt imponerad och inspirerad av alla eldsjälars omställning under pandemin. Nu har det börjat lätta för verksamhet gällande barn och där vill jag stötta föreningarna till att börja ta steg till fysisk gemenskap igen, säger Nathalie.
Samtidigt hoppas hon att anställda och ideella ledare hittar värdet i att samlas i mindre konstellationer för de grupper som kräver det:
– Själv tillhörde jag en liten ungdomsgrupp som hade klarat dagens maxtak på åtta personer och för mig blev de tillfällena början på något livsförvandlande.
