Retreat i Tanzania

text och bild: Nathalie Bencic

Under andra halvan av mars månad fick jag möjligheten att åka till Tanzania för att vara med på den årliga missionärsretreaten. Bakgrunden till att jag fick följa med är en längre historia men här med vill jag bjuda in och låta er få se en liten del av hur en retreat i Dar es Salaam kan se ut. 

När jag klev ut i ankomsthallen i Tanzanias största stad möttes jag inte bara av en chaufför som skulle ta mig till hotellet- utan även en värme och fuktighet som resulterade i att kläderna började slicka sig mot kroppen. Det är en underdrift att säga att det var härligt att äntligen få möta riktig sommarvärme igen. Jag, som mest har varit i torrare delar på den afrikanska kontinenten, förbluffades av all grönska som mötte mig där jag susade fram i vänstertrafiken. Chauffören fnös åt min entusiasm och menade att jag skulle vara där efter regnperioden- då var det grönt på riktigt! Men jag var hänförd. Det var grönare än vad jag trodde, människor insvepta i vackra tyger korsade gatan framför ögonen på mig och längs vägkanten såldes stora planteringskrukor i regnbågens alla färger, stora nog att säkerligen kunna rymma ett fruktträd.

Men längs vägkanten var det inte bara färggranna gestalter som fångade hjärtat i glädje, det var också människor i trasiga kläder, med kroppsliga skador och defekter som vi inte skulle se på en gata i Sverige. Det smärtar att se orättvisa som vi så väl känner till men ofta har en fysisk distans till. Men verkligheten jag mötte får också vara en enkel påminnelse om vad som är viktig och om ett ansvar som kommer med att leva i vår del av världen.

Framme på hotellet möttes jag av en pool full av missionärsbarnen Thornell och Sandahl. Alla barn tycker om att bada- men barn som bor i varma länder och där vattenkvalité inte alltid är av högsta rang tycker VERKLIGEN om att bada. Trots att det var två år sedan barnen träffades sist så gick det inte att ta miste på hur mycket de tyckte om att leka tillsammans. Och framför allt- att leka med andra svenska barn. Att leka, skämta, ropa efter varandra på svenska för att inte tala om att ha undervisning och tävlingar på svenska. Enkla saker som tycktes vara till stor glädje såväl för ung som för gammal. 

Förutom familjer som arbetar för fullt i Etiopien och Tanzania så hade vi också glädjen att ha med Ulla Tufvesson Kagali och Ulf Ekängen som tidigare har varit utsända under längre tid än vad mina levnadsår uppgår till. Det var minst sagt en stor uppmuntran att få sitta ner och och ta del av berättelser men också se människor som fortfarande har en längtan efter att tjäna Gud trots (eller kanske på grund av) att de under lång tid har fått stå i tro när motgångar har kommit till mötes. Deras liv vittnar verkligen om uthållighet- ett tema som också undervisningen på retreaten tog upp.

Över länk hade vi vid två tillfällen undervisning med Gunilla Harlin som i Nairobi arbetar som tältmakarmissionär för EFS och samtalsterapeut. En del av undervisningen och som också blev en hemläxa för utsända missionärer var att göra en “self care-plan”- alltså en plan för hur man tar hand om sig och håller långsiktigt i ex relationer, jobb och det andliga livet. Nyttig kunskap att ta med sig- även för alla oss som inte är utsända. Vilka medvetna beslut tar vi varje vecka, månad och kanske år för att vi ska kunna ha rätt fokus och orka i längden i Guds rike? En tanke du som läsare gärna får bära med dig. Utöver detta hölls bibelstudier över länk med Mikael Artursson och varje morgon började vi med mässa med utsikt över havet som solen nyss hade gått upp över. I övrigt var det mycket tid för vila, bön, lovsång och samtal. Vi skrattade och vi grät tillsammans och mest delade vi bara livet som det såg ut för oss just där och då.

Det är svårt att sammanfatta en vecka som gav många inre upplevelser och tankar. Som väcker hjärtat och påminner om vad man längtar efter. Men avslutningsvis vill jag bara säga att vi har en utlandsmission och missionärer att vara stolta över. Be för missionen. Ge till missionen. Och lev själv missionen som Jesus kallar oss alla till- där du är. 

Nathalie Bencic är Salt-koordinator