text: Kristoffer Lignell bild: Christoffer Wallin
Varför händer det så lite? Nu och då kan frågan göra så påmind. Kanske sker det oftare under ungdomstidens starka glöd och brinnande längtan men den återkommer inte sällan när livet går in i nya skeden eller den första siffran ändras i ålderstalet. Varför händer det så lite?
För en kristen människa kan det på ytan vara en fullt befogad fråga. Skulle vi inte förvandlas? Skulle inte hela världen förvandlas av Jesus? Var inte ondskan besegrad? Var det inte ett genombrott vi upplevde eller var det inte på riktigt? Varför är jag inte mer förvandlad än jag är? Har jag bett fel eller trott för lite? Varför händer det inte mer i vår gemenskap? Det är kanske prästen eller styrelsen det är fel på? Så kan vi förpestas av de själsliga och andliga sjukdomarna likgiltighet, sarkasm eller vrede.
En av de många bilder Jesus använder för att undervisa om Guds rike är hämtad från Mattesuevangeliet 13:33: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.”
Surdegen är återkommande i Jesu undervisning. Ibland, som i fallet ovan, används den positiv bemärkelse. Ibland används den som en varning: ”Akta er noga för fariseernas och saddukeernas surdeg.” I båda fallen tycks det handla om hur det vi tror till slut påverkar våra liv. Det finns en tröst i orden ”till slut”. Det tar tid att arbete in surdegen i brödet men den kommer till slut att göra sitt jobb.
Det andliga livet fungerar på samma sätt. Till slut är livet genomsyrat av Gud men det tar den tid det tar.
”Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag.” uppmuntrar oss Paulus.
Vi har fått olika uppgifter som Guds medhjälpare. Inte minst de som fått uppdraget att vara präster, pastorer eller själasörjare har fått ansvaret och gåvan att se vad som händer under ytan i människors liv. Vi inbjuder dem att dela det som inte alla skall se, som det inte är nyttigt att fläka ut till allmän beskådan. Som skydd och hjälp finns tystnadsplikten. Det är en frustration och en glädje. Det är en glädje att se allt Gud gör i det fördolda i människors liv! Det är en frustration att inte kunna dela allt som sker under ytan.
Detta kan vara oss till tröst och förmaning. Trösten ligger i insikten att Gud gör mer än vi ser och anar. Förmaningen ligger i att våga lita på att Gud gör mer än vi ser och anar, både i oss och i andra. Istället för frustration kan det få hjälpa oss att odla Andens frukt tålamod.
Låt oss fortsätta be och arbeta för att Guds rike utbreder sig, att människor får möjlighet att möta Jesus och växa vidare som lärjungar. Men låt oss också be om tålamod och tillit till att Gud gör långt mer i oss och i andra än vi kan ana.
