text: Hanna Trulsson/Kristoffer Lignell bild: Nathalie Bencic
Inför varje år sätter regionskansliet upp ett antal mål för varje område som man ansvarar för. Ett av de målen för 2021 var att få igång fler läger för ungdomar och unga vuxna i vår region, en grupp som varit särskilt utsatt under pandemin. Som en följd av detta gick Höstlovslägret av stapeln för första gången på Åhusgården i kombination med återträff för sommarens konfirmander.
Vi frågar Salt-koordinator Nathalie Bencic varför man valde att sätta upp målet att anordna fler ungdomsläger.
– Vi har inte så många tillfällen där vi samlar ungdomar men vi är många som önskar att det ska finnas forum för unga att mötas, dela erfarenheter och växa i sin relation till Jesus. Att ha läger tror vi är ETT sätt att låta detta ske och att göra ett till utöver Årelägret och Nyårslägret Livskraft känns rimligt.
Varför behövs det fler läger för ungdomar?
– Det gör det nödvändigtvis inte. Men det behövs att vi investerar i den unga generationen. Det kan se ut på många olika sätt och vi på regionen vill dra vårt strå till stacken.
Vad är det bästa med läger?
Att få samlas kring Jesus, tillbe Honom och ta emot av det goda Han gör mitt ibland oss!
Höstlovslägret på Åhusgården följde på en återträff för sommarens konfirmander. De kunde efter återträffen välja att stanna kvar och också vara med på lägret, ett koncept som kan underlätta att börja åka på läger och lära känna fler ungdomar. Hanna Trulsson, en av ledarna ger sin bild av lägret.
Höstlov. Det börjar bli rätt grått, mörkt och regnigt. Terminen har kommit igång och det mesta är som vanligt igen. Skola, läxor, beslut och rutiner. Så en höstlovspaus passar sig fint. Och i år är det inget vanligt höstlov! Salt startar, efter många år på paus, upp läger på hösten igen! Det märks att många är förväntansfulla då det är uppåt 60 anmälda!
Redan på torsdagen åker jag till Åhus tillsammans med ett gäng andra ledare för att värma upp inför lägret med återträff från sommarens båda konfirmationsläger, som skulle vara ett dygn innan.
Ungdomarna börjar rulla in och det märks att de är taggade på läger och glada att se varandra igen! Under ett dygn får vi spendera tid ihop och köra maxade lekar och äta god mat och fira andakt tillsammans! HÄRLIGT!
Höstlovslägret börjar officiellt på fredagen. Många av de före detta konfirmanderna väljer att stanna kvar. Under dygnets gång märker man att de som inte är anmälda för helgen utan planerade att åka hem, börjar ringa sina föräldrar för att tala om att de har ångrat sig och behöver fler grejer för helgen!
Jag var en av dem…. Jag skulle egentligen inte vara ledare under hela helgen utan tanken var att åka hem eftersom jag själv hade mycket i skolan.
Men när det börjar tillkomma fler deltagare, häftiga talare och det börjar talas om nattlekar kan jag ju inte heller åka hem. Så jag tänker att jag stannar i alla fall en natt till!
Dagarna fylldes med riktigt go´ undervisning av bland annat Louise Malmborg och Olof och Malin Schelin, där man märkte att ungdomarna verkligen var engagerade i undervisningen och att det var relevant för deras liv.
Vi fick återigen samlas till andakt på lördagen. Man märker när man kommer in i kyrksalen en stämning av frid och förväntan. Nu får vi stanna upp en stund och rikta våra blickar mot Jesus i förväntan. Helgen och andakterna fick verkligen vara ett tecken på att Gud är oss nära. Det delades flera kunskaps ord om folk som hade skador eller smärta som vi kände att vi skulle be för. Många kom bak till oss som stod i tjänst som förebedjare med högt och lågt. Och många fick se Gud verka.
Ungdomarna fick även vara med och tillbe Gud på eventuellt nya sätt, genom bland annat dans och rörelse, ett mer aktivt deltagande än vad många kanske är vana vid.
Andakten på kvällen blir ett härligt avslut på dagen med ösiga lovsånger och praise party med dans!
När vi lämnade gården på söndagen märktes det att ungdomarna lämnade, trötta, men med mycket ny energi för resten av terminen, i längtan efter nästa läger på nyår.
Det jag tycker är härligt med att vara ledare på läger är just att trots att man ger mycket av sig själv lämnar man med känslan av att vara uppfylld och med samma längtan inför nästa läger.
Det blev att jag stannade hela helgen till slut, för hur ska man kunna slita sig från ett så fantastiskt läger.
