Det som kan tyckas enklast är inte sällan det mest komplicerade. Kyrkans stora utmaning under de första kyrkomötena var att sätta ord på vem Jesus från Nasaret egentligen är. Hur ser hans relation med Fadern ut? Är han Gud eller ”bara gud”? Är han av samma väsen som Fadern eller av liknande väsen? Vi fortsätter med del två i vår serie om den apostoliska trosbekännelsen. Joel Jarbo, komminister i Lerbergets kyrka, vägleder oss genom trosbekännelsens andra huvuddel om Sonen, Jesus Kristus.
Under mina prästår har jag följt många konfirmandgrupper och tagit del av olika upplägg. Jag har bland annat lärt mig att konfirmationsundervisning kan se väldigt olika ut i dess former och innehåll. Låt mig ge dig ett exempel:
För att skapa samhällsengagemang skulle konfirmanderna exempelvis kunna engagera sig i Radiohjälpen och samla in pengar till ett viktigt humanitärt ändamål. En viktig uppgift som i grunden handlar om människovärde. Sedan kunde gruppen åka och besöka ett tyskt koncentrationsläger från andra världskriget. Resans tema skulle vara människovärde, en intressant resa med ett viktigt budskap. Konfirmationsundervisningen kunde sedan bygga helt på berättelsen om den barmhärtige samariten (Luk 10:30-37). En liknelse som handlar om medmänsklighet och människovärde. Konfirmationsgudstjänstens predikan skulle sedan bestå av ungdomarnas egen dramatisering av ”den barmhärtige samariten” för att sedan tillsammans med församlingen sjunga psalm 791: ”Du vet väl om att du är värdefull”.
Under många år har kyrkan godkänt ett sådant upplägg då det går i linje med konfirmandarbetets ramverk. Problemet är bara att Svenska kyrkans ramverk inte haft någon tydlig beskrivning av vad undervisningen ska innehålla och därför blir i princip alla upplägg godkända. Varje präst har alltså fått skapa sitt eget upplägg och fyllt det med ett passande innehåll. Denna pedagogiska ”frihet” kan upplevas positiv men bidrar till att undervisningskvalitén blir väldigt skiftande. Låt mig ge dig ett exempel:
Konfirmandupplägget jag beskrev ovan kan vid första anblicken uppfattas som genomtänkt, ambitiöst och intressant tills vi ställer frågan: – Är detta verkligen evangeliet som kyrkan ska föra vidare – att vi gör goda gärningar, källsorterar, tänker på miljön och tar hand om flyktingar mm? Nej, detta är inget evangelium, det är bara lag och krav! Det spelar ingen roll hur mycket vi än sjunger ”Du vet väl om att du är värdefull” om vi inte också får syndernas förlåtelse.
Om vi bara får höra att det är våra gärningar som räknas – vad gör vi då när livet går sönder eller när vi inte orkar vara den människa vi borde vara? Om det bara är våra gärningar som räknas – vad gör vi då med vår skam och vår skuld?
Vad vill jag säga med detta? Jo, det är viktigt att kyrkan lär ut hela sin bekännelse. Vi tror ju inte bara på ”Gud Fader allsmäktig” – en helig, god och moralisk Gud som ställer tunga krav utan också på ”Jesus Kristus, hans enfödde Son” och ”syndernas förlåtelse”. Dessa delar av bekännelsen lär oss att Gud också är den som förlöser, förlåter, upprättar, befriar, lyfter av och benådar. Utan Jesus Kristus och syndernas förlåtelse blir kristen tro väldigt kravfull och i längden ohållbar. Låt mig därför fortsätta att berätta om Jesus Kristus och varför han är så viktig i kristen tro.
I Bibeln kan vi läsa att Guds väsen väljer att bli en del av sin egen skapelse genom att födas som människa i Jesus Kristus. Jesus är alltså både sann Gud och sann människa. I sin mänsklighet är Jesus en av oss och vi kan leva nära Gud. Genom sin gudomlighet uppenbarar han Guds väsen och är värd vår tillbedjan (Kol 1:15-19).
Ordet ”Kristus” är inte Jesu efternamn utan en titelbenämning som betyder att han är Guds utlovade befriare. Jesu uppdrag i världen är nämligen att befria människorna från syndens makt och försona världen med Gud. I Bibeln säger Gud att ”befriaren [ska] komma och ta bort all synd […] och detta mitt förbund med dem betyder att jag [Gud] lyfter av dem deras synder” (Rom 11:26-27).
Detta löfte fullbordar Gud genom att Jesus blir ett offer för människans synd. Jesus blir nämligen uppspikad på ett träkors hängandes mellan himmel och jord. När Jesus dör på korset binder Gud ihop den himmelska världen med den jordiska. På korset tar Jesus på sig världens synder och när han dör tar han med sig synderna i graven. Men efter två dagar besegrar Jesus döden genom att han uppstår igen till ett evigt liv.
Efter att Jesus dött och uppstått finns det inte längre någon synd som människan kan begå som väger tyngre än Jesu offer på korset. Synden tappar all sin makt då Jesus tar på sig världens synd genom alla tider. Det heter: ”Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet” (2 Kor 5:21)
Korsets symbol betyder alltså att vi människor inte längre behöver vara rädda för en helig Gud som ställer tunga krav – eftersom Jesus Kristus tagit bort vår synd och skuld! Kristen tro handlar alltså inte om vilka vi är eller vad vi kan göra för Gud utan kristen tro handlar om vem Jesus är och vad han har gjort för oss.
Korset betyder också att vi inte längre behöver vara rädda för döden då Jesus besegrat den och gett oss tillträde till ett evigt liv i himlen.
Lerbergets kyrka och författare
till flera böcker.