text och bild: Amanda Alfredsson
Generalsekreteraren började med att fråga om vår bild av landet och människorna här, vi gav vår bild och förväntan av på hur vi såg på det. Jag hade en romantiserad bild av samhället och landet men på resan från Dar es-Salaam fick vi se landets varierande naturväxlingar från platta partier till grönskande träd så långt ögat kunde nå till böljande bergspartier. Men hans huvudpunkt i frågan är att vi har vår bild av människorna, landet, naturen och delar av kulturen men att verkligheten ser annorlunda ut, inte det visuella vi ser med ögat utan mer av det kulturella. Det som vi kommer få leva genom mellan raderna. Hans ord var att gå in med ett öppet sinne, lära av och lära om. I praktien handlade det om att neutralisera vår bild av afrikanerna och gå in med nya ögon för att vara öppensinnade till det som väntade oss. Tro mina ord när jag säger att det har varit mycket nytt överallt, inte minst i mötet med en ny kultur som är långt ifrån vad vi i Sverige lever i.
Mer än halva tiden har gått av praktiken i Iringa, Tanzania, och det är en speciell resa med väldigt många lärdomar. Jag får möta livet med nya ögon och jag har gått igenom en tuff period med en identitetskris. Att komma till en plats där ingenting är likt livet i Sverige blev en stor kontrast. Jag tappade bort stora delar av mig själv och det var inget som jag räknade med. Ingenting som jag kunde förvänta mig i mina förberedelser. Men Gud är med och hans närvaro har aldrig varit så stark som under den svåra perioden, jag är tillbaka på banan igen.
Människors livsglädje strålar och ögonen glittrar i tacksamhet till det lilla. Jag har fått se med egna ögon hur annorlunda livet ser ut här. Det fascinerar mig samtidigt som att det har krockat så mycket i mig på många olika plan. Människor blir fascinerade över att vi har en maskin som diskar åt oss.
Denna resa betyder väldigt mycket för mig i min personliga vandring med Gud för att här får jag uppleva mer av Hans verk på andra sidan jorden. Jag blev ledd av honom hit när jag sökte för ett och ett halvt år sedan och när det inte blev någon resa förra hösten väntade jag tålmodigt på årets resa. Det är ett stort bönesvar att det var möjligt att åka hit. Jag är oändligt tacksam över resan, trots att den har sina upp- och nedförsbackar, men det gör mitt hjärta större.
Amanda Alfredsson från Tyringe, är del av EFS praktikantprogram.
Mer info om programmet finner du på www.efs.nu/internationellt/praktikantprogram
