Uppväxt i norr, tjänst i söder. Marcus Sandberg är ny präst i Listerkyrkan i Hällevik, med förflutet i Hortlax utanför Piteå. EFS är det sammanhang där Marcus fann en tro, och den rörelse han nu tjänar i. På vägen har erfarenheter från andra kontexter berikat, och hjälpt tron att mogna.
Området kring Hortlax erfor på 50-talet väckelse.
– Väckelsen var väldigt stark, och drabbade i princip en hel bygd. Man brukar säga att det är en av de senaste väckelserna i Sverige. Till exempel blev min farmors föräldrar frälsta i den väckelsen.
EFS har starkt fäste i Hortlaxkretsen, vilket blev Marcus väg till tro. Farmor och farfar var engagerade EFS:are, och även om föräldrarna inte gick till kyrkan mer än gemene man, fick Marcus redan som barn del i EFS aktiviteter.
– Det var lite av en allmän tradition där uppe att vara med i EFS verksamheter. Det börjar ganska tidigt med att vara med i barnkörer, söndagsskolor och sådär. Många föräldrar skickade sina barn dit.
Hortlax hade ett starkt ungdomsarbete. På skolorna fanns bönegemenskaper, och även ute i de olika byarna runt Hortlax fanns grupper.
– Det var typiskt för Hortlax-kretsen att det var bibliskt och fördjupande i tron.
Förutom den lokala verksamheten, blev det även betydelsefullt med större läger, såsom TEJP i Örnsköldsvik och Livskraft i Älvsbyn. Lägren innebar en möjlighet att träffa andra kristna ungdomar.
Som skåning undrar jag vad som kännetecknar EFS i Norrbotten. Marcus lyfter självständighet: i praktik, tro och tradition. Vikt läggs vid bibeln och rörelsen är karismatisk, på så sätt att lekmän spelar en stor roll.
Vandring
Samtidigt som Marcus talar varmt om sin uppväxt i EFS, så var det ingen felfri rörelse.
– Ibland kunde det kanske gå överstyr, säger han, när vi pratar om karismatiken på de stora lägren.
Detta blev samtidigt någonting som ledde Marcus vidare, till Svenska kyrkan och ett utforskande av kyrkans tradition. Där fann han styrka och stabilitet.
– Det blev en viktig motpol till de lyfta händerna på de stora lägren, med Svenska kyrkan och nattvarden. Att hitta en stadig och stabil tro, istället för en som bygger på känslor och upplevelser. Sen har jag mycket till tack för den ungdomliga, karismatiska delen, till exempel att det är Guds ord som utgör kyrkans grund.
Att vara rotad i en församling är viktigt för Marcus. Det är det första han tar upp när jag frågar vidare om hans vandring med Gud.
– Att gå till gudstjänst har varit väldigt viktigt för mig. Som en grundpelare i mångt och mycket.
Bibeln har också varit central. Marcus berättar om känslan när han som konfirmand fick sin första egna bibel:
– Det blev direkt någonting som sög tag i en. Redan från första stund blev det något väldigt stort, när man gick med den i handen på väg hem från kyrkan.
Att Bibeln inte lästes i föräldrahemmet, bidrog till fascinationen:
– Många andra kom från kristna familjer, för mig blev det som att upptäcka allt på nytt.
Samtidigt har det med tiden växlat vilka frågor som intresserar: Ämnena, som var viktiga då, ser han idag som mer perifera.
– Sen tog det kanske längre tid att förstå vad faktiskt evangeliet är och vad det gör för en. Idag tycker jag det viktigaste är att kunna prata om trons mest centrala frågor.
Präst i Listerkyrkan
Marcus trivdes tidigt i kyrkan och fick redan som tonåring tanken att bli präst.
– Det började ganska odramatiskt: jag gillade kyrkan och trivdes väldigt bra där. Då var det många av de äldre som sa: ”Då ska du bli präst!”
Efter gymnasiet blev det studier på Johannelunds teologiska högskola. Studierna varvades med uppehåll, då han bl. a. fick tillfälle att arbeta i kyrkan. Utbildningen inkluderade inslag från Umeå och Uppsala universitet.
Efter vigning och en första tjänst i Norrbotten, är det alltså nu Listerkyrkan som gäller. Där värdesätter Marcus mottagandet, samt fasen av nystart.
– Att va här känns väldigt bra, för att man blivit mottagen så fint. Det känns roligt att vara präst där man är efterlängtad. Det gör att det blir kul varje dag att gå till jobbet. Det är också kul att få forma verksamheten, nästan från början, tillsammans med församlingen. Det blir som en nyplantering eller nysatsning, och det är roligt att få va del av. Man får ta sina styrkor och använda dem på ett bra sätt, istället för det här klassiska: ”så gjorde inte den förra prästen”.
Kärnverksamheten består av gudstjänst, bibelstudium och bön. I beskrivningen av visionen framåt kan jag ana avtryck från rörelsen i Hortlax, av lokal närvaro och Bibelns budskap.
– Huvudgrejen är att vara kyrka för bygden. Det innebär att tydligt förkunna det kristna budskapet, men också att älska människorna som finns här.
Text & bild: Jonatan Rantzer
