Lokala grupper, läger och lärjungaskola. I möte med Salt-koordinatorerna Iza Jönsson och Sandra Åhman får vi en överblick över Salt Sydsverige idag, och spånar på vägar framåt.
– De lokala gemenskaperna är det viktigaste för barn och ungdomar. Sen så finns ju vi på regional nivå för att bistå med det som den lokala inte kan, orkar eller prioriterar. Där kommer läger och ledarträning in, förklarar Iza.
I Sydsverige finns nio Saltföreningar och ca sexton platser med verksamhet för antingen barn, ungdomar eller unga vuxna. Det finns anställda ungdomsledare, pedagoger och präster.
– De som är renodlade ungdoms- eller barnanställda i EFS-föreningar finns i Ängelholm, Malmö och Örkelljunga. Sen finns det också fantastiska samarbetskyrkor som har ett gäng, i Lerberget och St. Knut. I Helsingborg finns en vakant tjänst – just nu leder prästen ungdomsgruppen där, berättar Iza.
Kärnverksamheten är ungdomsgrupper på fredagskvällar och söndagsskola. Därutöver ryms saker som ungdomscaféer, barnkörer och scouter.
Sedan i höstas finns det i Sydsverige två Salt-koordinatorer, efter att Sandra Åhman anställts. Sandra har fokus på ungdomar och unga vuxna, medan Iza ansvarar för barn och familj. Salt Sydsverige har en stark lägertradition och under 2023 ordnas arton läger och evenemang för barn och unga. EFS Sydsverige står för de regionala konfalägren, medan Salt Sydsverige står för barn- och tonårsläger, samt uppföljning av konfirmationslägren.
– Skidresa, scoutläger, barn- eller tonårsläger, Salts årsmöte, sommarläger, lärjungaskola, Livskraft, höstläger.
Ganska många?
– Ja, där är en del, säger båda och skrattar.
Frågor
När vi går igenom den nuvarande verksamheten kommer det upp några olika frågor för rörelsen. En fråga gäller kontrasten mellan ”events” och vardag. Det är mycket som händer, men antalet lokala Salt-föreningar är relativt litet.
– Det finns ingen annan region som har lika många läger. Och på andra håll finns det en mycket större tradition av att lokala församlingar bär läger för deras geografiska område, säger Iza.
En relaterad frågeställning gäller resurser. Det önskas många arrangemang, men det kan vara svårt att hitta nya ledare.
En tredje fråga är avvägningen mellan barn- och ungdomsfokus. I nuläget är merparten av arrangemangen för barn, medan färre vänder sig till den som konfirmerats.
Vägar framåt
Vilken av dessa frågor är mest intressant?
– De frågor vi oftast återkommer till är ”hur tränar vi människor att leva som lärjungar?”, men också som ledare, och ”hur ger vi föräldrar mandat att leda sina barn och sina familjer?”, säger Sandra.
Lärjungaskap, och att träna ledare, varför är det viktigt? Hur kopplar det till de olika utmaningarna?
– Jag tänker att det här är lösningen för allt det här, faktiskt. Vi längtar inte efter att göra en massa event. Vi längtar efter att varje familj/lärjunge/individ känner Jesus och bär honom vidare, alltså tränar vi ledare som gör det, och lärjungar som lever det. Vad gäller prioriteringar, så kan de göras utifrån vad som tränar lärjungar.
Vidare lyfter Iza hur ett barnläger kan kompletteras med en föräldraträff, för att se till att det som händer på lägret kan tas med i vardagen.
Vad funkar bra, relaterat till lärjungaskap?
– Ett jättegott exempel, som jag är mycket tacksam över att få jobba med är Lärjungaskolan. Dels skolan i sig – ett event som spänner över en termin, där deltagarna får dela en process och får jobba med sig själva, men jag tänker specifikt på mentorsrelationen, som vi ger varje deltagare, lyfter Iza.
Varje deltagare får en mentor, som hon träffar tre gånger under terminen, mellan helgerna med gruppen.
– Jag sprang på en av mentorerna igår eftermiddag på Kullaberg: ”Jag älskar att få va mentor, det är helt fantastiskt!” utbrast hon. ”Jag får lära känna någon som inte är i min generation, det är så inspirerande, och vet du, förra gudstjänsten så sprang hon fram till mig och sa: ’Jag ska va med om det här i höst, och nu har det löst sig med …'”
– Det är så häftigt att få haka ihop två lärjungar från olika generationer, ge dem enkla verktyg till vad de ska göra, och ändå se saker hända!
Från mötet med Salt tar jag med mig en radikal längtan, att tron inte ska stanna på en lägergård, utan ska få växa och bära frukt i barns och ungdomars vardag.
Text & bild: Jonatan Rantzer
