Vad innebär ett konfaläger för den som deltar? Livsluft besökte lägret på EFS-gården i Åsljunga, där konfirmanderna Lot, Hilda och Hilma entusiastiskt delade med sig av sina upplevelser.
Text & Bild Jonatan Rantzer
Hur är det att vara på konfaläger?
– Intensivt, utbrister Hilda spontant.
– Väldigt roligt, tycker Lot.
Ni har varit här i två veckor nu, har ni haft någon höjdpunkt?
– Midsommar var väldigt kul, är det flera som tycker.
– Och igår, säger Hilma.
Vad hände igår?
– Besöksdag. Dop! utbrister de i mun på varandra.
– Jag döptes, berättar Hilma. Det var jättehärligt. Här i Åsljungasjön.
– Besöksdag, så föräldrarna kom efteråt, utvecklar Hilda. Det var trevligt att träffa allas föräldrar och sin egen familj.
– På slutet av dagen hade vi ett missionslopp, fyller Lot i. Vi sprang runt huset här för att samla in pengar till Barn i alla länder. Jag och Silas gick skottkärra! Det var jobbigt.
Vad tror ni att ni kommer ta med er från det här lägret?
– Det har varit jättebra undervisning, tycker Hilda. Och så har man lärt känna en massa nya kompisar. Det ledarna har sagt har känts genomtänkt.
– Jag har lärt känna Gud mer, säger Hilma. Vi gick innan i kyrkan mer (som familj), men sen har vi blivit sämre på det – av pandemin och lite andra saker som har hänt. Nu har man kommit in i det igen. Och det tycker jag har betytt mycket för mitt dop. Att jag verkligen fick lära mig mer innan jag döptes.
Vad betyder det för dig med dopet?
– Jättemycket. Det värmde väldigt mycket och … bara glädje, svarar Hilma.
För er andra finns ju också kopplingen till dopet. Har ni tänkt på det, att ta ställning till den kristna tron?
– Jo det har jag, säger Hilda. För mig är det en stor grej att konfirmeras. Att man verkligen bekräftar sitt dop, att man bekräftar sin tro. Jag har tänkt på det en del.