Pusselbitar som föll på plats

När Kurt Göteson, föreståndare på ÅhusGården, träffar de ensamkommande flyktingbarn som bor på gården stannar han upp i sin hektiska dag. Han pratar lite med dem, hör om det är bra. Han ger dem ett stort leende och hans blick utstrålar kärlek och omtanke. Han ger dem Jesus genom sin blick.

Kurt står mitt i en imponerande utbyggnad av den större villan. Hantverkare vill ha hans uppmärksamhet både här och där. Kurt vet vad han vill så svaren kommer snabbt.

– Vi bygger ut så att 22 ensamkommande flyktingbarn kan bo här tillsammans med tre personal, säger Kurt. Just nu har vi några pojkar uppe i gästgården och när sommaren kommer behöver vi den platsen för annan verksamhet.

Utbyggnaden kommer att fungera riktigt bra i den vanliga verksamheten den dag det inte finns några ensamkommande flyktingbarn som bor på gården. En hel del förändringar sker nu på gården just för att dessa pojkar bor där. Mycket gäller brandsäkerhet och kommunen hjälper till med en del ekonomi för att få ordning på allting.

Att Kurt hamnade på ÅhusGården var ingen självklarhet. Kurt har arbetat som pastor inom Pingströrelsen i hela sitt vuxna liv. Han och familjen med fru Birgitta i spetsen har flyttat runt lite i södra Sverige och efter en längre tid i Ljungby kände Kurt att något nytt var på gång. Men han visste inte vad och det kändes som om inga dörrar öppnades. En dag såg Birgitta annonsen om att man behövde en ny gårdsföreståndare i Åhus men Kurt tyckte inte att det var för honom. Han skulle ju fortsätta sin pastorsbana.

Sommaren 2009 blev omtumlande för Kurt och Birgitta. Kurt blir rörd bara av att tänka tillbaka på denna tid. Tecken efter tecken visade på att detta kunde vara Kurts nästa steg. Det var samtal med styrelsen, profetiskt tilltal på en rastplats mitt i Småland, önskemål om tjänsten som förverkligades utan att ord behövdes. Det som varit helt otänkbart var en dag tänkbart. Fler pusselbitar föll på plats och Gud verkade starkt i det husköp som dök upp, mitt i Åhus.

20160414_115718

– Jobbet påminner mycket om en pastorstjänst, säger Kurt. Man träffar många människor, man får leda samlingar, det är administration som ska tas hand om men det är också många andra uppgifter som man har fått lära sig efter hand. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle kunna lära mig allt i den ålder jag är i men det har fungerat! Dessutom får jag ofta möjlighet att predika i församlingarna runt om i trakten. Det är roligt att jag kan fortsätta med det.

Kurt är uppvuxen i en kristen familj i Jönköping. Han tog tidigt ställning i sin tro och gav sitt liv till Jesus när han var 10 år.-

– När jag växte upp var jag tillbakadragen, blyg och anonym, minns Kurt. Jag var verkligen inte en ledartyp men jag fungerade i gruppen.

Kallelsen till församlingsarbete kom också tidigt men Kurt hade svårt att få ihop det med hans personlighet. Han utbildade sig till elektriker och arbetade på lassarettet i några år innan han insåg att nu var det dags att göra något åt denna kallelse. Han sa upp sig och började utbilda sig till pastor vid 23 års ålder.

Kurt är en mycket ansvarsfull man som tar sitt arbete på stort allvar. Hans hjärta har ett fast grepp om gården och tankar för framtiden saknas inte.

– Jag önskar att vi skulle kunna ha en församling här på gården också, säger Kurt. Men det finns inte tid för mig att ta tag i det. Vi har körverksamhet och babysång men annars är vi en gård som välkomnar andra grupper hit.

ÅhusGården är en tydlig del av samhället i Åhus och man välkomnar ofta människor från staden. Julhälsningen på fjärde advent är alltid fullsatt och många konferensdagar läggs på gården. Även skolor och företag långt från Åhus lägger sina träffar här. Många barn och ungdomsläger läggs på gården både från Salt Sydsverige och från EFS Sydsverige men de flesta är konfirmandläger från Svenska kyrkan.

– Vi vill vara en gård för alla åldrar och vi vill vara en gård med många möjligheter, säger Kurt.

Och det har man verkligen lyckats med på ÅhusGården, en trevlig plats, vänlig personal, god mat och en härlig stämning. En plats med många möjligheter!

Text och foto: Helena Eriksson