Hon har en närvaro som får en att känna sig sedd. Hon ser djupt i ens ögon och hon är verkligen där, i stunden. Hon lyssnar, hon funderar, hon ger råd. Hon älskar människor. Hon älskar verkligen människor med hela sitt hjärta. Inget kan stoppa henne från att inte ge allt för att hjälpa en människa i livet, att hjälpa dem finna hopp och glädje. Att hjälpa dem finna Jesus.
Iza Elin Jönsson växte upp utanför Lund tills hon var sju år då familjen flyttade till Jonstorp på Kullahalvön. I den lilla byn fanns skolan, närheten till havet och levande föreningar som familjen engagerade sig i. Men när tonåren kom kändes det inte lika roligt att vara långt från skolan och kompisarna i Helsingborg och mycket av tiden gick åt att åka buss. Man hör dock att när Iza pratar om sin hemby är det barndomsåren som står ut, en trygg miljö.
– Hemma hos oss var det alltid högt i tak, säger Iza och funderar lite. Det var alltid tillåtet att komma med frågor som jag senare förstått kanske inte var så vanligt att man tog med sina föräldrar. Mina föräldrar har lärt mig att det är viktigt att leva i nära relationer, både i glädje och när livet är lite tuffare.
Hur gick det då när Iza kom hem från sitt konfaläger i Åhus där hon tagit emot Jesus i sitt hjärta? Familjen var inte kristen och det Iza visste om Kristendomen och Gud var det hon lärt sig i skolan på samma sätt som hon lärt sig om de andra stora religionerna. På lägret fick hon se att det fanns unga människor som trodde på Jesus. Och de gillade att spela fotboll. Det gick alltså att kombinera livet med Jesus med sådant som var roligt och som hon redan var engagerad i.
– Mina föräldrar accepterade vad jag sa utan problem, säger Iza. Jag tror inte att de i början insåg vidden av mitt val. Det var inte bara ett nytt intresse utan en ny livsstil, det påverkade allt.
Den första ungdomsgrupp hon kom med i var i S:t Olofs kyrka i Helsingborg.
– Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig så jag sa till pappa som hade kört mig dit att sitta kvar i bilen i 20 minuter innan han körde, ifall jag inte gillade det jag såg.
Men det gjorde hon. Livet med olika ungdomsläger tog vid och hon lärde känna nya människor. Människor med en kristen tro. Det var genom dem hon kom till EFS-kyrkan i Helsingborg som blivit hennes hemförsamling.
När Iza blivit vuxen har hon också förstått att hennes föräldrar har lett henne in i ledarskap och ansvarstagande genom att uppmuntra henne att vara med i 
elevråd och olika föreningar. Iza har ovanligt starka ledargåvor och det har givit henne ett spännande liv.
– Efter studenten jobbade jag på en skola och jag var samtidigt personlig assistent, säger Iza. Under den här tiden började Gud få in mig på tankar att läsa teologi. Jag såg en folder till skolan som då hette SALT, numera ALT, akademin för ledarskap och teologi, i Malmö. Det var faktiskt så att jag tyckte att foldern inte såg så bra ut att jag ville titta på den för att sedan tipsa dem om hur de skulle kunna göra om den.
Iza skrattar. Det slutade med att hon läste innehållet i foldern och sedan kom drömmarna. Tre nätter på raken drömde hon om skolan. Efter det skaffade hon sig mer information och så påbörjade hon sina studier.
Efter ett års studier fick Iza möjlighet att jobba halvtid och studera halvtid. Första tjänsten var på Salt Sydsverige. Det passade Iza perfekt att kunna se det hon läste om i verkligheten och hon förstod det hon läste bättre genom att hon arbetade. Efter utbildningen fick Iza en projekttjänst i hemförsamlingen som bestod i att initiera ett arbete med unga vuxna.
Sedan ett par år tillbaka arbetar Iza som ungdomsledare i Betaniakyrkan i Malmö. Hennes uppgifter har inte bara varit att bygga upp verksamheten kring ungdomarna utan, kanske än mer, att bygga ledare. Ett arbete som verkligen har fått ringar på vattnet och som man märker tydligt av i distriktet.
På frågan om vad hon är mest stolt över i sitt arbete i Betaniakyrkan kommer svaret snabbt:
– Att få se ungdomarna växa i sin tro och att de tar egna initiativ gör mig stolt. Att ungdomarna också har insett att det handlar om mer än dem själva gör mig tacksam.
Rätt så snart efter Iza hade börjat sin tjänst startade hon ungdomskvällen Good Friday. Ett arrangemang som numera erbjuds en gång per termin där ungdomar kommer från hela vårt distrikt till en dag med gemenskap, undervisning och gudstjänst.
– Det är så härligt att se hur ungdomarna nästan helt själva driver Good Friday numera, säger Iza med ett stort leende.
Efter två år i Betaniakyrkan i Malmö är det dags för Iza att gå vidare på nya äventyr. Under våren kommer hon att lämna över till sin efterträdare. Hon ser med spänning framemot vad vad Jesus har för hennes här näst.
För Iza innebär Jesus ett hopp och en större förståelse om vad världen innebär.
– Det är inte bara den värld vi ser. Vad Jesus har gjort för mig och att han är angelägen att visa mig det för mig personligen betyder allt.
Tillsammans med sin man Simon längtar hon efter att vara del av en levande församling där bönen alltid är igång och på så sätt bereder väg för Guds nästa steg. De längtar efter att utrusta unga människor till ett lärjungaskap som gör skillnad. Ett lärjungaskap som får bli på riktigt. Det är ju så som Iza själv lever. Jesus är på riktigt. I allt.
Text: Helena Eriksson
Foto: Carina Brandt, privat