I mina tankar går den röda tråden sällan från A-Ö i rätt ordning. Den hoppar ofta hit och dit. Ungefär som när jag städar. Vad är det egentligen som rör sig i mina tankar just nu? Jo, mycket handlar om den förändring som precis skett i mitt liv. Från bara mamma till mamma och arbetande.
Jag har under drygt ett år varit föräldraledig med vårt första barn, Axel. Tillvaron har varit mycket olik från den innan och det har oftast varit ett riktigt härligt år. Dagarna har varit mindre stressiga och kunnat fyllas med mer spontanitet än tidigare. Beslut jag har behövt ta har främst handlat om blöjan är tillräckligt blöt för att bytas, om Axel ska ha bara t-shirt eller en tröja också på sig, om maten är lagom varm eller planera vad vi alla ska äta till kvällsmat (den punkten brukade jag dock glömma bort allt som oftast till min man Robins förtret…).
Sen två veckor är jag tillbaka på mitt fina jobb som distriktskonsulent för Salt Sydsverige och EFS Sydsverige och det känns riktigt roligt. Bollarna som kommer rullande mot mig gör jag mitt bästa för att kasta upp och sedan jonglera till rätt plats. Och det är ju det som jag tycker är så kul och som jag också är bra på, att planera och organisera även om det finns områden som är svårare, kvällsmatsplanering till exempel. Jag försöker förstå och hantera hur det är att vara mamma och nu också arbetande mamma. Och just det, fru också! Axel är nu hemma med pappa om dagarna och de har det bra, vilket är så skönt att veta. De första dagarna på jobbet kom jag dock på mig med att jag inte tänkt på Axel hela tiden, tur är ju det så att jag får något gjort, men det är också konstigt och annorlunda då jag under mer än ett års tid gjort just det, tänkt på honom och vad han behöver, nästan konstant. Är det okej som mamma att släppa den tanken ibland? Klart det är, pappa har också koll.
Livet har gått in i en ny fas. I den vill jag vara och jag är ett Guds barn som önskar leva ett liv som gläder min pappa Gud. Ett liv där jag på mitt jobb får vara med och hjälpa människor att lära känna Jesus och när jag kommer hem om dagarna nu även får visa mitt barn på vem Jesus är. Ett liv som får visa på frid och glädje över att det finns en Gud som vill dela livet med oss.
Jag har en stor Gud, ett fantastiskt jobb, tänk att jag får ha ett jobb att gå till och en underbar liten familj att komma hem till. Det är en välsignelse. Jag är tacksam.
Text: Frida Ewers, distrikskonsulent EFS Sydsverige och Salt Sydsverige
Foto: privat