Han visar in i sitt arbetsrum hemma i huset i Viken. Han är lite besvärad över att prata om sig själv. Ödmjukt har han svårt att se vad som är så speciellt med honom. Han sätter sig i den vita soffan, häller upp ett glas vatten och börjar berätta. Om ett liv där Jesus i allra högsta grad är kärnan. Där drivkraften alltid är att göra det bästa för Guds rike. Per Behrens är definitivt en man som spelar stor roll för många och för mycket i vårt distrikt.
– Jag blev engagerad i EFS tidigt, säger Per. Jag satt i distriktets ungdomsutskott och jag satt också i många år i Åsljungautskottet som sedemera blev gårdsföreningen, både som ledamot och ordförande. Jag var bland annat med när vi byggde till gården.
Men det började tidigare än så. Per är uppvuxen i Glimminge på Kullahalvön i en familj som hörde hemma i missionshuset i Jonstorp. Söndagsskola och juniorföreningen var en självklarhet och dessa kom att prägla Per i hans uppväxt. När han blev lite äldre blev han, vad han själv säger, lite av det svarta fåret i familjen.
– När jag började realskolan revolterade jag mot att vara lika duktig som mina bröder, säger Per med ett finurligt leende. Jag hade stora A i flera ämnen men ett stort C i ordning och uppförande…
Med tron blev det en liten lucka när skolan var slut och han flyttade hemifrån. Kontinuiteten fanns inte längre. Det som förändrade allt var när Mats Gudmundsson ringde från blåsorkestern och fick Per att börja spela med dem igen. Han hittade tillbaka till Gud och har sedan varit Honom trogen.
Per tillsammans med sin fru Carin.
När skolan slutade började allvaret och Per tog sig i kragen. Under tiden i realskolan hade han haft ögonen på Carin och några år senare träffade han henne på en studentfest. Det ena ledde till det andra, de gifte sig unga och fick tre barn. I höst firar de 50-årig bröllopsdag.
Pers svärfar satt i kyrkofullmäktige och var även kyrkvärd. När Per fick frågan, vid ung ålder, om att engagera sig på samma sätt inom Svenska Kyrkan tackade han ja. Sedan dess har han funnits med på olika vis och numera är han ordförande i kyrkorådet i Kulla pastorat. På frågan om vad han själv tror att han har tillfört pastoratet säger han:
– Jag visar vem jag tror på och det ger respekt och min röst blir hörd. Ja, numera kanske det även har lite med min ålder att göra.
Per skrattar och fortsätter:
– Jag tror att EFS har tillfört en del till Svenska kyrkan i vårt pastorat, speciellt efter att vi fick en samarbetskyrka i Lerberget, säger Per. Svenska Kyrkan har fått upp ögonen för EFS. Rättfärdighetsgörelsen genom tron är så centralt i EFS och det märks, det har satt sin prägel.
Bredvid detta engagemang har han alltså också haft ett stort och tydligt engagemang i EFS. Det har inte bara varit ungdoms- och Åsljungautskottet utan han har även suttit med i distriktsstyrelsen i många år. Numera sitter han i valberedningen och ger inte upp när det sett tufft ut att hitta människor till styrelsen. Det slutar för det mesta med att han får med sig människor som behövs och han har omsorg om dem efter årsmötet. Han vill att det ska bli bra och att alla ska trivas. Det ska vara till gagn för Guds rike.
– Per har stort förtroende för Gud och litar på honom, det gör honom orädd, säger Gunnel Andersson som tillsammans med Per har varit engagerad i distriktet på olika sätt. Han tappar inte modet även när det blir lite besvärligt. Djärvhet är inte alltid närvarande i vår tid men Per är djärv och orädd.
Att Gunnel har stort förtroende för Per är tydligt. Hon har många goda ord att säga. Hon berättar om att han har varit en eldsjäl på EFS-gården i Åsljunga, hon berättar om hans varma hjärta.
– Sedan är han en glad person, säger hon. Han är alltid på gott humör!
Allt detta engagemang har Per alltså hunnit med vid sidan av familjen. Men inte bara det, han har arbetat på olika ställen, bland annat på Höganäsbolaget där han också gick verkstadsskola, men även på Alfa Laval samt Skånska Lantmännens Maskin Aktiebolag. Drivet har funnits även i arbetslivet och 1992 startade han eget företag inom energibranschen. Hans son David tog över företaget men sålde efter några år.
– Det kändes bra när han sålde företaget, säger Per fundersamt. Man får andra värderingar ju äldre man blir och företaget kändes inte som det viktigaste.
Tydligt är vad som är viktigast för Per; Guds rike. Han läser mycket och citerar ur böcker när han pratar. Han har tankar och idéer om hur EFS Sydsverige kan stärkas. Man ser att han ständigt har kyrkans bästa för sina ögon och funderingar pågår hela tiden. Han har svårt att se vad han själv har tillfört men säger istället att det är en välsignelse för honom själv att få vara med. Helt klart är att han är en högt respekterad man inom både EFS och Svenska Kyrkan. En man man lyssnar på för att han lyssnar på Gud. Det gör honom djärv och orädd.
Text: Helena Eriksson
Foto: privat