”I min församling är alla viktiga”
Han trivs inte i rampljuset men älskar att möta människor där de är. Livsluft tar pulsen på den busige, passionerade prästen i Tyringe och Röke som drömmer stort om församlingen.
Han presenterar sig som missionärsbarnbarn och återkommer flera gånger till sin mormor och morfar som var missionärer i 30 år i Indien och Malaysia. Som skilsmässobarn växte han upp nära morföräldrarna och mostrarna på Hisingen och Backa i Göteborg.
– Jag sitter här för att jag hade en mormor och morfar som var fantastiska. Morfar, som var präst, gick igenom evangelietexten med mig och min bror. Vi satt och pratade på vårt sätt. Jag var ett väldigt rörligt barn och klättrade överallt men i kyrkan satt jag still, det intresserade mig. Jag kände mig trygg.
Han växte inte upp i kyrkan men hamnade av en slump på Hjälmareds folkhögskola utanför Alingsås. Medan han läste allmän linje gick hans blivande fru Maria, eller Mia, i bibelklassen. Mia är från Åstorp och hade konfirmerats på EFS gården i Åsljunga. Nu kom han i kontakt med EFS och ett fint gäng i norra Skåne som betydde mycket. År 1997 gifte de sig och bosatte sig i Göteborg. År 2002 fick Mia jobb i Halmstad, och familjen blev medlemmar i Kornhill (dåvarande Johanneskyrkan) år 2003.
– Där fick jag förtroende direkt. Var mycket engagerad som förbönsledare, predikade lite och som hemgruppsledare. Halkade också in på Bibelskolan och började undervisa där. Under tiden jobbade jag på Netto. Fick jobba mycket med att starta upp det företaget.
När första dottern Esther föddes år 2007 väcktes en längtan efter att läsa teologi. Efter ett besök på Europakonferensen kom han i kontakt med Livets ord University som samarbetade med Oral Roberts University i Tulsa, USA. Där började han att studera på distans medan han jobbade.
– Det var jättekul och jag kände redan från början att det här var fantastiskt. Jag tyckte det var otroligt kul! Men jag visste inte vad jag skulle göra av det här, jag visste inte vart jag var på väg. Ska jag bli pastor, ska jag bli präst, vad händer? Samtidigt kom jag från en luthersk grundsyn, med mormor och morfar, och det har alltid varit viktigt för mig med barndop och vi har döpt båda våra barn.
Han hann läsa två och ett halvt år innan församlingen Livets ord bestämde sig för att göra om sin utbildning. Han fick frågan om han ville komma över till Tulsa och läsa på plats men det passade inte riktigt med familj och barn att bryta upp.
Istället kom en liten paus när deras andra barn föddes och fokus behövde vara på familjen. Efter en tid tog han upp studierna på ALT i Malmö och sedan Johannelund i Uppsala. Han läste det sista på Johannelund på hösten 2018 och prästvigdes i januari 2019 i Göteborgs domkyrka för tjänst på Kornhill.
Hur upplevde du prästvigningen?
– Det var jättefint, det var det. Mycket väl mottagaren kände jag mig, väldigt fin biskop faktiskt.
När hans moster nämnde för kyrkoherden i församlingen i Backa där hans mormor och morfar varit aktiva, att Mikael skulle prästvigas lånade församlingen ut mässhake och stola.
– Så det stället i Backa där jag gick på kyrkis, den församlingen fick jag låna allt ifrån. Där slöts en cirkel.
När han prästvigdes hade han redan varit anställd på Kornhill sedan augusti året innan. Men olika omständigheter gjorde att sista tiden i Halmstad var jobbig.
– Vi sa att vi kör ett år på halvtid på Kornhill. Men jag kände att det var dags för mig att flytta hemifrån.
Via facebook såg han annonsen om tjänsten i Röke och Tyringe pastorat. Via David Castor uppmanades han att höra av sig till Sara Ericsson, kyrkoherde Tyringe pastorat.
– Jag tyckte om Sara från början. Jag skrev två A4 under vårt samtal om vad hon tänkte, drömde och ville och jag tänkte: Ja, jättespännande!
Samma sak gällde samtalet med Ingrid Ivarson ordförande i EFS Röke. Saras längtan efter förnyelse i församlingen, frivilligarbete och en EFS förening som ville samarbeta med Svenska kyrkan lockade. Två sammanhang som vill något och han verkade ha den profil som de sökte.
– Gud talade till mig om Skåne, men jag fattade inte hur det skulle gå ihop. Det var inte Lund, Malmö eller Helsingborg. Men så kom det här igång.
Mikael återkommer till det fina bemötande han fick. Hur Sara Ericsson, Margareta Cada och ordförande Ingrid Ivarson följde honom en hel dag när han provpredikade och var med i gudstjänst i Tyringe.
– Det betydde mycket för mig, jag känner mig välkommen.
I höstas började han sin tjänst som präst i EFS Röke och ideellsamordnare i Tyringe pastorat. Han drömmer om en församling för alla åldrar där alla får plats och utrymme. En uppmuntrande gemenskap där människors gåvor, längtan och kreativitet tas på allvar. Och han återkommer till att han inte kan eller vill göra det själv.
– I min församling är alla viktiga. Därför tänker jag att barnen kan lära oss saker som vi inte har någon koll på. Låt dom få göra det. Hur man kan få lyssna in Gud, hur man kan få ära Gud på olika sätt. Låt kreativiteten komma fram!
Vad ser du som kyrkans stora utmaningar idag?
– Att folk har så mycket att göra. Att man måste prioritera. Och hur vi då kan bli relevanta och att dom skall vilja prioritera det vi gör. Vad passar dom här människorna? Kan det vara en onsdagskväll? Är det fredagsmyset eller Messy Church? Hur kan vi komma in i kalendern för människor? Och det enda sättet är att intresserade sig för dom och fråga: vad funkar för er? Vad är det som tar upp all er tid? Hur kan vi underlätta det?
Hur hade Mia och dina barn beskrivit dig med tre ord?
– Busig, duktig på det jag gör och att jag har passion för det jag gör. Jag har ett stort hjärta för människor och orättvisor och sådant så jag kan bli riktigt arg eller ledsen ibland. Samtidigt har jag en stark tro som kan bär mig. I slutändan är det Guds ansvar.
Vad är kyrkans uppgift i världen?
– Det är att vittna om Guds kärlek och hans nåd hur mycket han äskar oss. Allt vi ska göra är att peka på honom, hans otroliga kärlek och hans nåd. Att det finns en väg för all människor som vill ha med honom att göra. Genom att vi vänder oss om till honom och erkänner för oss själva hur vår egen svaghet, vår egen sund och skam och allt vi bär på. Där finns Gud och tar det, att vi finner en trygghet i att Gud älskar oss även om vi misslyckas.
Om du fick drömma, hur skulle du önska att en vanlig människa i Tyringe skall känna igen en Jesu lärjunge?
– En person som har tid och verkligen bryr sig och lyssna. För där börjar det alltid, i relationerna. Att en Jesu lärjunge tar sig tid för din skull och verkligen bryr sig, inte för att dom måste, utan för att det där mötet verkligen betyder något.
text och bild: Kristoffer Lignell