Det sägs att ämnet bön omnämns ca 500 gånger i Bibeln. Lika många gånger talas det om tro. När det gäller pengar och ekonomi kommer ämnet upp hela 2 350 gånger i Bibeln. Varför är det så? Vad är det som gör att ämnen som normalt verkar höra till en kristens liv och basutrustning behandlas så pass lite i förhållande till något som i första hand verkar ha något världsligt över sig? Om man skall utveckla ett lärjungaskap verkar det väl vettigare att få undervisning om bön och tro än om hur man skall förhålla sig till ett medel som man handlar saker med. Pengar är ju i första hand en enhet som bestämmer värdet på varor och tjänster. Det omvandlas till priser på varorna i affären eller löner och pensioner vid månadens slut. Känns det inte långsökt att ett sådant ämne, eller en sådan enhet, skulle få så stor plats i vår Bibel?
En egenskap som pengar bland annat besitter är att det är något som alla under livet kommer i kontakt med. Det är därför ett ämne som är lätt att beskriva och få förståelse för. Pengar är så infiltrerade i vår vardag och för de flesta kommer ämnet upp på något sätt varje dag. Således är pengar något som en undervisning lätt kan gripa tag om. Alla vet vad det handlar om. Ingen introduktionskurs är nödvändig. Men är det ändå ett tillräckligt skäl för att Bibeln tar upp det i så många sammanhang? Vädret är ju till exempel lika känt bland människor, men verkar inte ha samma laddning och behandlas i mer beskrivande termer.
Bibeln erbjuder i mycket en kamp om ditt och mitt hjärta. Vad är det som fångar oss och vad är det som borde få vår prioritet? Ner Jesus själv tar upp ämnet så ställer han det mot något annat. Det blir tillspetsat och man börjar ana att pengar är något som besitter en makt. I Bergspredikans Matteus 6:24 läser vi denna bekanta text: ”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”
Jesus säger att alternativet till mammon (arameiska för pengar, egendom) är Gud. Det vill säga Jesus själv. Vi kan inte ha Jesus som Gud samtidigt som vi hänger oss åt pengar som en viktig avgud. De flesta skulle kanske säga att vi behöver ha lite koll på ekonomin för att vi inte skall spendera över våra tillgångar, och det är naturligtvis både sant och sunt. Ändå går inte ett liv med Gud att kombinera med ett liv där pengar tar för stor plats. Den ekvationen är inte helt lätt att få ihop. Var riskerar det att gå fel egentligen? När blir pengarna en sådan maktfaktor i våra liv?
Ett ord som kanske har något mesigt över sig, men som i det här sammanhanget blir väldigt centralt är ordet trygghet. Det man är trygg med brukar man lita på. Oftast helt och fullt. Även om du vill bli betraktad som oerhört modig, så lutar du ändå hela ditt liv mot något som är DIN TRYGGHET. Det trygga är något som finns där när allting går emot, när huset brinner ner eller man förlorar sitt jobb. Vad gör dig trygg i svåra tider?
Pengarna är i sin uppenbara tydlighet och närvaro något som kan uppfattas som en garanti för ett fortsatt liv eller tjänst även då vi stött på en rejäl motgång. Om vi har tillräckligt på kontot så står vi starka mot olika stormar och det inger oss absolut en trygghet. Gud, å andra sidan, kan upplevas frånvarande och det blir därför utmanande att i praktiken säga att en person jag aldrig ens mött fysiskt blir min stora trygghet. Ibland känns det som att Gud väntar på våra initiativ för att därefter ge oss bekräftelse på att vi valt rätt. Att vara ledd av Anden är ofta ett spännande vågspel där vi först lyssnar in och sedan gör våra vägval. Kanske handlar livet med Gud egentligen mer om mod än om trygghet? Pengarna kan uppfattas som ren trygghet, men vi skall nu fundera på hur ett liv med Gud kan få oss att, med pengar som instrument, också bli modiga.
Eftersom pengar är en sådan uppenbar motpart till Gud är det viktigt att pengarna får sin underordnade plats i livet med Herren. Det är där givandet kommer in. Tänk att få visa sig själv och kanske någon annan att vi är beredda att riskera den trygghet som pengarna ger, genom att ge bort dem till någon eller något. Dessa pengar som vi högaktningsfullt och rättvist förtjänat genom att tjäna och arbeta för någon som kanske gjort en större vinst genom vårt arbete än vad vi kan utläsa i lönekuvertet. Hur kan vi använda dem till att visa kärlek och omtanke?
Det är stort att offra, men ännu större att visa barmhärtighet. Tänk om dessa två saker skulle gå att förena! Det finns en möjlighet att visa barmhärtighet genom att ge. Givandet är en fantastisk möjlighet till att visa att Gud verkligen har förstaplatsen i mitt liv. Allt som vi pratar om när det gäller tro (ja, visserligen nämns detta endast 500 gånger i Bibeln men ändå), trygghet och mod kan bli oerhört synligt genom våra pengar. Med pengarna kan vi visa på hur stor vår tro är och det händer när vi vågar ta risk.
Vi tar risk när vi ger mer än vad vi har täckning för, när vi använder pengar offensivt och lite otryggt för att vår kyrka skall växa, men inte när vi låter pengarna vara låsta i fonder och placeringar för att eventuellt komma att användas när något börjat ta fart. Det kan vara så att Gud vill se våra steg i tro innan Han låter något ta verklig fart. Jag vet inte om det alltid är så, men det kan vara värt att fundera ordentligt över.
Att välja Gud före mammon är att välja den som har den verkliga makten och som ger oss den sanna tryggheten. Valet är inte lätt, men det är något som vi behöver göra. Upplever du att du redan gjort det här valet? Det jobbiga med bibelversen ovan är att det inte finns något mittemellan. Antingen så… eller så…
Jag anar att pengatemat ofta är omskrivet därför att det berör något centralt, som vi inte får missa. Och då har vi inte ens kommit in på förvaltarskap, skatter eller tionde än. Mer om detta i senare artiklar.
text: Lennart Albertsson
bild: Johan Erikson