text och bild: Kristoffer Lignell
Något man kan vara säker på vad gäller människan så är det att hon förr eller senare kommer att hamna i konflikt. Kyrkans gemenskap av Kristi lärjungar är inget undantag. Djupast sett är det en konsekvens av synden som skadat alla våra relationer, till Gud, oss själva och varandra. Jesus är smärtsamt medveten om detta och lämnar oss inte utan vägledning i hur vi kan hantera detta på ett gott sätt.
“Varför ser du flisan i ditt syskons öga när du inte märker bjälken i ditt eget?” (Matt 7:3)
I vårt gemensamma liv kommer vi inte bara göra varandra gott, utan även såra och göra varandra illa. Det finns inga gemenskaper som inte består av syndare, och även bland Jesus lärjungar var det konflikter och bråk. De svek till och med sin Herre när det verkligen gällde. Syster Sophie skriver: ”Ändå hade Jesus tillbringat en hel natt i bön innan han valde ut dessa tolv blivande ledare […]. Man hade önskat att Jesus skulle ha plockat ut en krets av felfria individer. I stället väljer han den ödmjuka vägen att anförtro sig åt människor precis som de är. Han är inte rädd för att ingå gemenskap med dem. Och det är tur för oss, för annars hade vi inte platsat i hans inre krets”. 1
Det är lätt att göra sig en idealbild om hur församlingslivet bör vara och därför bli frustrerad och besviken när verkligheten gör sig påmind. Den kristna gemenskapen skiljer sig inte från andra gemenskaper på hur heligt och felfritt medlemmarna lever sina liv, utan på hur de älskar varandra. 2 En kärleksfull relation känns inte igen på en avsaknad av konflikter, utan på hur den handskas med de konflikter som oundvikligen kommer uppstå. Vi strävar därför efter att aldrig sopa konflikterna under mattan och inte heller söka hämnd. I stället strävar vi efter att skapa fred. 3 Vi går till rätta med varandra utifrån att vi alla är förlåtna syndare och bekänner våra synder för varandra så inte högmodet får något tillfälle. Vi vill förlåta varandra, så som vi har blivit förlåtna.
Vi vill som sagt ta upp konflikter och problem, men utan att för den skull bli petiga och påpeka fel och brister så fort vi ser dem. Vi måste alltid först ta bort bjälken ur vårt eget öga. Det gäller att skilja på vad vi faktiskt behöver och vad vi önskar och vill.
Liksom dop, nattvard och gudstjänst är vanliga praktiker i kyrkan, bör konflikthantering vara vardag för en kristen gemenskap. Det är därför något vi bör öva oss i jämt, inte bara när konflikterna är extra svåra.
Många av oss har erfarenhet av att det är svårt att hantera konflikter “i stundens hetta” men det går att träna sig i detta, precis som i mycket annat i livet. Några saker att tänka på för att förebygga eller reda ut konflikter är att lyssna på den andres berättelse, ställa öppna frågor och försöka komma till en gemensam slutsats och bekänna och förlåta saker. Ingen av oss kan hävda att vi är oskyldiga; vi möts alltid som förlåtna syndare. Vi behöver tillåta varandra att tänka och tycka olika, en relation kan fungera ändå.
Nedan följer en modell för konflikthantering 4:
1) Berätta vad du observerar/vad som hänt: “Du kom inte till smågruppen fastän du sa att du skulle komma.”
2) Berätta vad du känner: “Jag känner mig ledsen…”
3) Koppla dina känslor till dina behov:
“… eftersom jag såg så mycket fram emot att få träffas.”
4) Uttryck ett önskemål: “Nästa gång skulle jag önska att du hör av dig om du inte kommer.”
Matteusevangeliet kapitel 18
Det enda material vi har att tillgå kring Jesus undervisning om konflikthantering kommer från Matteusevangeliet. Det är ett genomgående tema i evangeliet. Jesus proklamerar: ”Saliga de som skapar fred.” 5 Han lovar också att finnas mitt ibland dem som sysslar med konflikthantering, där bön tas till hjälp i konflikthanteringen. 6 Undervisningen är värd att citeras i sin helhet:
”Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig har du vunnit tillbaka din broder. Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en eller två till, för på två eller tre vittnesmål skall varje sak avgöras. Om han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare. Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.” [Matt 18:15–20]
Att leva i vardagen och tränas i lärjungaskap tillsammans, kommer oundvikligen leda till att vi hamnar i konflikter och skaver mot varandra. Jesus är medveten om detta. En gemenskap bör därför handskas med konflikter på ett sätt som speglar den kristna fiendekärleken. 7 Två vanliga sätt att handskas med konflikter är att sopa under mattan och inte låtsas om konflikten, eller att söka sin rätt och hämnas. Jesus presenterar en tredje väg.
Nåd och sanning måste gå hand i hand precis som de gjorde hos Jesus. Att sopa under mattan leder till nåd utan sanning och därmed skapas en falskhet trots goda intentioner. Att hämnas eller hävda sin rätt leder till sanning utan nåd och blir förtryckande. Det är bara när nåd och sanning går hand i hand som sann försoning kan ske. En dold konflikt, likaväl som hämnd, drabbar hela gemenskapen. De stridande parterna fastnar i sin konflikt och får svårare och svårare att lösa sina problem. Den tredje vägen som Jesus erbjuder handlar i stället om att ta tag i konflikten innan den blir för stor.
Konflikthantering handlar inte om att få rätt eller att vinna över den andre. I stället handlar det om att försöka visa det syskon som är inblandat i en konflikt en bättre väg. I en konflikthantering finns alltid ”risken” att inse att det är man själv som har gjort fel, eller i alla fall har del i skulden. Utgången av en sådan process som beskrivs kan alltså vara att det är en själv som får säga förlåt.
I Matteusevangeliet kommer Jesus undervisning om konflikthantering tillsammans med liknelsen om det förlorade fåret och uppmaningen om att förlåta 77 gånger. Det handlar alltså om att hitta den som gått förlorad och att arbeta för förlåtelse och försoning. Den som använder processen för något annat syfte än att finna försoning med sitt syskon riskerar att missbruka Jesus undervisning. Det handlar aldrig om bestraffning eller att statuera exempel, utan om att försöka hela en relation eller gemenskap som trasats sönder.
När Jesus i undervisningen tar upp begreppen binda och lösa handlar det om moralisk vägledning. Uttrycket används även när rabbiner undervisar om hur en person skulle leva ut den judiska lagen. När någon kom till en rabbi med en fråga om hur Torah skulle efterlevas kunde rabbinen svara: ”Jag binder dig att följa den här lagen, gör så här” eller ”Jag löser dig från att följa det här förbudet, den är inte applicerbar i din situation.” Att lösa kunde också handla om att förlåta någon. Jesus ger lärjungarna uppdraget att binda och lösa. I detta demokratiserar han hela det andliga urskiljandet bort från ensamma ledare och gör det till en gemensam process. Församlingen ska tillsammans söka efter sanning och nåd. Bönen är en naturlig del av kyrkans konflikthantering. Genom bönen bjuder vi in Jesus att vara en verksam del i processen och skapa fred.
I Matt 18:15–20 presenterar Jesus tre nivåer av konflikthantering:
1. Först ska de parter som konflikten rör träffas och samtala. Detta skyddar båda parternas integritet och belastar inte gemenskapen i onödan. Det handlar också om att undvika skitsnack. Upplever någon att den blivit illa behandlad av en annan person bör den försöka lösa det med den personen i enrum, inte först säga det till sina vänner.
2. Om de inte lyckas försonas kan de behöva kalla in någon som kan medla mellan dem. Medlarens uppgift är inte att ta någons parti, utan hjälpa parterna i sökandet efter sanningen och nåden.
3. Om inte heller ovanstående medling hjälper kommer konflikten att beröra hela gemenskapen. Därför får hela gemenskapen nu hjälpas åt att hela den relation som trasats sönder och söka efter sanningen tillsammans. Det kan till exempel handla om att erbjuda någon husrum eller stötta ekonomiskt vid en separation.
Om allt detta misslyckas har parterna kanske inget annat val än att skiljas åt och låta den andre gå. Detta är alltid ett misslyckande för hela gemenskapen och en extrem åtgärd. Att betrakta den andre som ”en tullindrivare och hedning” kan låta väldigt hårt men då ska vi komma ihåg vem som gett namn åt evangeliet som undervisningen finns nedtecknad i: Matteus, tullindrivaren. På samma sätt som Jesus handskades med tullindrivare får vi handskas med den part vi inte lyckats försonas med.
Svåra fall
Några ord om svåra fall där vi inte skall försonas utan snarare bryta relationen: 8
“När det handlar om destruktiva maktförhållanden, med extremfall som incest eller hustrumisshandel, har ibland kravet på försoning använts för att permanenta förtrycket. Men här kan det inte handla om att försonas utan om att bli fri, att freda sitt liv, att upprätta den nödvändiga distansen. Paulus gör en viktig markering: ’håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er.’ ”
Att blanda in en tredje part kan vara livsnödvändigt, särskilt i destruktiva relationer. Maktmänniskor tar ofta till kontrollen över andra människor och det kan vara svårt att bryta med en sådan person. Att då ta hjälp av kristna syskon och inte stå ensam kan vara en nödvändighet. Likaså kan ibland de som står nära en destruktiv relation behöva vara obekväma och ställa de jobbiga frågorna om hur det egentligen står till.
Försoning handlar i en bredare teologisk mening om upprättelse av världens fallenhet. När Gud försonar världen med sig själv upprättas den till sitt rätta tillstånd. Gud låter den inte förbli fallen. På samma sätt är det i destruktiva maktförhållanden: försoning handlar i första hand om upprättelse för den som blivit felbehandlad, aldrig om att ursäkta förövaren.
Fotnoter
1. Syster Sophie OP, Vilket himla liv, s. 22
2. Joh13:34‐35
3. Matt 5:7
4. Petra Krantz Lindgren, Med känsla för barns självkänsla (2014)
5. Matt 5:9
6. Matt 18:20
7. Inspirerat av Birgitta och Bengt Rasmussons seminarium om konflikt hantering på festivalen Frizon.
8. Magnus Malm, Kännetecken, s 154
Texten är en bearbetning av ett kapitel i kommuniteten Oikos regel samt kapitel ur boken Efter Kristus av Tobias Hadin och Kristoffer Lignell.