Distriktsföreståndaren har ordet

Juli 2017

Odla vänskapen i sommar

”Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänaren vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för jag har låtit er veta allt som jag hört av min Far.”

Det är Jesus som uttrycker detta till lärjungarna i Joh 15:15.

Tänk vad överraskande för lärjungarna, som kallade Jesus för Mästare, att Jesus bjöd in dem alla till så nära vänskap. Och tänk vad stort att Livets Herre också kallar oss sina vänner! Jesus kallar också oss idag och bjuder in till nära vänskap. Han vill odla den vänskapen med dig och mig och längtar efter mer tid med oss. Det finns inget viktigare än det, så prioritera den relationen idag, varje dag och kanske speciellt nu på sommaren när du kanske får det lite lugnare och mer tid. Det är lätt hänt att när vi får semester, så tar vi semester också från kyrkan och den kristna gemenskapen. Och vad värre är, vi tar ibland semester från gemenskapen med Gud. Men tänk om vi i stället kan ta semester till relationen med Jesus, inte från den, och odla vänskapen djupare.

Jag är övertygad om att Gud: Fader, Son och helig Ande, gärna vill det och har all tid i världen.

Bönen är Guds idé för att umgås med dig. På riktigt! Gud precis som han är vill möta dig precis som du är.

Låt bönen bli den mötesplats där du och din bästa vän Jesus får tid att umgås under sommarmånaderna. Det är så fantastiskt finurligt och praktiskt, för den platsen har du med dig oavsett var i hela världen du befinner dig för stunden. Jesus har lovat ”jag är med er..”

Låt bönen bli ett fördjupande samtal i sommar. Guds goda helige Ande vill så gärna umgås och dela saker med dig. Det är enligt min erfarenhet av tid med Anden, inget dåligt erbjudande. Guds Ande är den mest fascinerande person jag känner med en personlighet som kommer att ta en evighet att utforska. Så otroligt djup, så härligt befriande avslappnad, så genomträngande helig, så helt fantastiskt rolig och med så djupa insikter om livet att jag häpnar och tacksamt tar emot!

Låt bönen bli en omfamnande närvaro i sommar. Din himmelske Far är en närvarande Pappa med ett hjärta och en famn av evig Kärlek. Ingen kan som Pappa Gud innesluta och älska mig tillbaka till mig själv. Efter mina utflykter i livet är det Guds heliga varma famn som helar mitt inre och återställer mig till den jag verkligen är.

Fader, Son och helig Ande – Tack att jag får vara din vän! Det är förunderlig nåd! Jag vill vara med dig i sommar för du är fantastisk och jag behöver din förvandlande närvaro.

———————————————————————————————————————

Pingst är fest

Läs Apg 2:1-11”När pingstdagen kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.”

Pingsten är lite av en icke-högtid för oss. Hur firar man pingst egentligen?
Är det någon som har pingstgran eller pingstris hemma? Vad äter ni på pingstbordet, är det pingstskinka eller pingstägg?
Är det någon som har skickat några pingstkort i år?
Vad handlar pingsten om egentligen, mer än våren och bröllop och konfirmation?

Lukas berättar att: ”När pingstdagen kom var de alla samlade”, men vad var det för pingstdag som kom egentligen? Till skillnad från julen är Pingsten en högtid som Gud uttryckligen har sagt åt oss att fira. Pingsten har rötter i Gamla Testamentet och i judarnas traditioner som leder fram till de omskakande händelserna Lukas återger i Apostlagärningarna 2.

Alla de judiska högtiderna är på olika sätt förbundna med det heliga Landet, i söderns värme och sol. I februari börjar det gro på åkrarna, och vid påsk är kornet moget och redo att skördas. Men ingen får röra det, inte förrän söndagen vid påsken, dagen efter sabbaten. Då är det Förstlingsfruktens högtid. Man skär av den allra första kärven och bär fram den i templet inför Gud och tackar för skörden som han ger.

Därefter är det fritt fram att skörda kornet i femtio dagar fram till pingst – pingst är en försvenskning av grekiskans pentekosté, Pentecost på engelska, som betyder just ”femtio”.

Sedan skall ni räkna sju hela sabbater från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram viftofferskärven. Femtio dagar skall ni räkna, fram till dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett nytt matoffer åt HERREN…
Och på just den dagen skall ni utlysa en helig sammankomst, som ni skall hålla. Inget arbete skall ni då utföra. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor. (3 Mos 23:15-16, 21-22)

Så pingsten var en tid för skördeglädje: man hade bärgat in kornet och skulle strax börja på vetet som nu var moget för skörd, men mitt i alltihop skulle man ta en dag i stillhet, en helig sammankomst, och tacka Honom som frambringar föda ur jorden.

Pingsten är livets högtid. Man äter som i skapelsens morgon i Edens lustgård, då människans föda var markens örter och inga djur ännu hade slaktats, och man tackar för allt det goda man fått.

Nu vid pingst har vi varken korn eller vete att skörda, på sin höjd en gräsmatta att klippa, men vi ser Guds under överallt omkring oss: hur mörker och kyla och död viker undan för ljus och värme och liv. Många prisar våren vid den här tiden, men vi känner namnet på honom som ligger bakom vårens obetvingliga kraft och kan säga med psalmisten: Du sänder din ande, då skapas liv. Du gör jorden ny. (Psaltaren 104:30)

Våren berättar så tydligt om vem Gud är, att han är ljus och värme och liv, och inget mörker finns i honom.

Man hörde ett dån som av en stormvind.

Vad är det för kraft lärjungarna upplever på pingstdagen?

Storm är bland det första vi kan läsa i Bibeln. Att en gudsvind svepte fram. Det som sker på pingsten har en tydlig hashtag. En # (hashtag) berättar vad vi ska associera till och här är hashtag #skapelse, och anknyter alltså till skapelsen. Gud berättar att han skapar på nytt. Det som sker på pingstdagen i Jerusalem är inte underligt, sekteristiskt eller onaturligt. Det är samma kraft som står bakom skapelsen.

Bibelns stora budskap är att hela tillvaron en gång ska nyskapas. Själva finalen är nya himlar och en ny jord. Det var detta Jesus presenterade, när han levde sitt liv, när han uppstod från de döda. Nu utgjuts Guds egen närvaro över de kristna som ska representera honom och den plan Gud har för en förvandlad värld. Perspektiven är svindlande.

Vi brukar ju säga att pingsten är kyrkans födelsedag och den födelsen sker alltså i ett bönemöte! Kristi kyrka tog sin början i ett bönemöte.Och i historien kan vi se ett återkommande mönster. Guds rike föds alltid i bön och kyrkan förnyas alltid genom bön.
Vill vi se en förnyad kyrka och en ny pingst i vår tid, då är vägen bön. Gud har bjudit in oss i bönen men väl där, i bönen, har vi möjligheten att bjuda in honom.
#komheligAnde #bön #nyskapelse
———————————————————————————————————–
Maj 2017

EFS en Jesusrörelse

Gud måste vara den störste ombörjaren i hela historien. Det verkar som om Gud formligen älskar när han får lov att börja om i våra liv. Jesus personifierar också detta ombörjande när Gud i honom blir människa. I Jesus bor en stark längtan att få ge människor möjlighet till en ny start. Jag tänker att vi gör klokt i att låta honom få möjlighet att börja om med oss.

Vi talar om att EFS är en missionsrörelse. Vi uttrycker i vår kallelse att EFS ska verka för Kristi rikes tillväxt genom att göra Jesus känd, trodd, älskad och efterföljd och hjälpa människor att leva nära honom. Vi vill att människor i Sverige på riktigt skall få möta Guds kärlek i Jesus Kristus. Vi vill utrustas till ett liv i Jesu efterföljd och uppmuntrar till nya sätt att vara kyrka nära människor idag.

För att vi ska bli mer av det vi säger att vi är och vill vara så tror jag att det är läge att vara beredd att börja om. Att låta den store ombörjaren, Guds Helige Ande börja om med oss och göra oss till en Jesusrörelse. Markus berättar om ett tillfälle då Jesusrörelsen började om i Kafernaum: ”Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren. Och han förkunnade ordet för dem.” Mark 2:1-2

Det blev en omstart när Jesus kom tillbaka och då människor fick höra att han var där igen blev det fullt hus! Vi kan lätt förstå varför om vi läser sammanhanget just före. Här berättar Markus om en man som Jesus botat från spetälska att: ”.. mannen gick ut och började ivrigt berätta och spred ryktet vida omkring. Därför kunde Jesus inte längre gå in i städerna öppet, utan han stannade ute i ödemarken. Och folk kom till honom från alla håll.”

Det här är ett exempel på den Jesusrörelse som vi av nåd för höra till. Det här är normalkristendom. För att se vad som bör känneteckna oss som Jesusrörelse bör vi se på vad som kännetecknade Jesus.  Hur var Jesus egentligen? Om vi stoppat någon på gatan i Kafarnaum den dagen vi just läst om vad skulle de sagt om Jesus? Kanske skulle någon säga att: -Jesus umgås med vanligt folk. Ser människor och gör det omöjliga. Det är ställt utom allt tvivel, att Jesus från Nasaret älskade människor! Jesus älskade alla: Unga människor, gamla människor, goda, onda, rika, fattiga, populära, de ständigt bortglömda, alla möjliga och omöjliga människor var förbehållslöst älskade av Jesus. Ingen annan någonsin i historien har varit lika upptagen av människor som Jesus!

En Jesusrörelse älskar människor
Om och om igen försöker Jesus att få sitt lärjungagäng att greppa visionen och förstå att det handlar om människor! Om och om igen försöker han få deras tankar att gå till andra människor. Från dag ett i lärjungarnas träning med Jesus handlade det om att lära sig att prioritera om. Ofta satte lärjungarna andra saker i fokus i stället för människor: Det planerade schemat, popularitet, pengar, makt, bekvämlighet, mm . Jesus fick gång på gång stanna upp och vända sig till sina närmaste och betona att det handlar om andra människor! Det handlar om att älska människor, att upprätta människor, att tjäna människor, att leda människor rätt och att ge sitt liv för andra människor.

Jesus undervisar och exemplifierar detta fokus på människor genom hela sin tjänst. Till och med när det kommer till kritan i Jesus liv. När han torteras och avrättas med det grymmaste dödsstraffet med brutal fysisk och psykisk tortyr. Inte ens då han spikas fast på korset tänker Jesus bara på sig själv. Just då ser han att det är en människa som håller i hammaren och spikarna i sina händer och Jesus hjärta går till de personerna och han ber: -Fader förlåt de här människorna de har ingen aning om vad de gör. Just innan han dör tänker han på sin mor och ser till henne. Den sista tanke som Jesus fokuserar på kan mycket väl ha varit den brottsling som korsfästs vid hans sida. Jesus ser i honom en människa på väg att gå förlorad och öppnar inte bara sitt hjärta utan hela sitt rike för honom!

Ingen har varit mer upptagen av människor än Jesus! Jag vi vill vara del i denna Jesusrörelse. Börja om i mitt liv Jesus. Rör vid mitt hjärta och börja om än en gång i mitt liv!

___________________________________________________________________

April 2017

Växtrikets troshjältar

Vintern är nu definitivt över på våra breddgrader och våren är verkligen här med besked. Så skönt! Jag älskar verkligen denna tiden på året och jag tror att många med mig delar kärleken till våren. Jag har alltid haft stor fascination för de allra första små blommorna av varje sort som dristar sig att sticka upp och inte tvekar att börja blomma innan någon av deras blomkompisar har kommit på samma tanke. De får inte de största blommorna. Det kommer andra efter dem som kan blomma ut större. Men de är pionjärerna, som sänder signalen att nu är våren här och det är dags att blomma ut. Växtrikets troshjältar!

Det här är tiden på året då det som såg dött ut plötsligt brister i nya knoppar, och visst gör det ont, precis som Karin Boye diktade. Jag tänker att det kräver ett stort mod att våga ge sig in i en ny växtsäsong och en rejäl portion tro på att ny tillväxt är möjlig. För att få del av de möjligheter som en ny vår ger, tänker jag att växten behöver byta handlingmönster. I tillit till den nya årstiden behöver den bryta med gamla vanor och börja göra saker på ett nytt sätt. Växten behöver släppa igenom strömmen av kraft och ge sig ut i ny blomning redan innan den sett så mycket av andra vårtecken. Det krävs en pionjäranda hos växten, eftersom det är ju den själv som är vårtecknet!

Jag tror vi är mitt i ett skifte av andlig årstid i vårt land. Jag tror att vi, som sången säger, går från vinter till vår också i Andens rike. Det är på gång och mycket bra kan anas redan nu . Det finns ett sökande och en uppvaknande andlig hunger bland människor. Jag upplever att det kommer vår och förändring, men frågan är om vi vågar, som de första vårblommorna, samla pionjärs mod och sätta nya knoppar? Kan vi söka nya handlingsmönster för att på nytt blomma ut med ett färgstarkt evangelium som berör och förvandlar. Kan vi låta oss fyllas av tro för att frimodigt gå in i en ny växtsäsong. Vågar vi släppa på kraften och skjuta nya skott som kan bli framtida fruktbärande grenar?

I Bibeln tecknas ofta vårt andliga liv både som individer och församlingar i bilder hämtade från jordbruk, växtrike och årstidernas skiften. Vi får tips om växtplatser, näringstillförsel, beskärning, skördetid och mycket mer. Jesus berättar vid ett tillfälle en liknelse om ett fikonträd som brottas med sitt fruktbärande. Vi förstår att det har låst sig för trädet och det har inte burit frukt på flera år. Ägaren vill hugga ner det, men trädgårdsmästaren kommer trädet till undsättning: ”Trädgårdsmästaren svarade: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt runt det och gödslat. Kanske bär det frukt nästa år?” (Luk 13:6-9a)

Denne trädgådsmästare är det som hälsar oss idag med orden:

”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå.” (Joh 15:16)

______________________________________________________

Mars 2017

Distriktsföreståndare Jonas Hallabro

Vi har, alla människor fått samma enormt värdefulla gåva; Livet!

En helt unik gåva full av möjligheter, utmaningar och upplevelser av olika slag för varje människa. Vi kan utan omsvep säga att livet är något helt fantastiskt. Det är därför inte konstigt att vi vill så mycket med våra liv. Vi vill ju kunna maximera det, leva ut det i sin fullhet.

Vi söker livets mening ungefär som vi sökte efter skatter när vi var små. Gjorde ni skattkartor när ni var barn? Vi brukade gömma någon låda på ett bra ställe någonstans i kvarteret och sedan rita en karta som kunde visa vägen till gömstället. Krysset markerade var skatten fanns.

Men livet blir ju nästan aldrig som vi hade tänkt eller önskat. Liksom vi alla har fått gåvan, själva livet, så har vi också alla samma förmåga att misslyckas med att leva det. Vi misslyckas på så många sätt och områden i livet att det är svårt att beskriva.

Men livets mening har inte gått förlorad. Skatten finns kvar! Och precis som på en skattkarta är det krysset som markerar var skatten finns och det finns ett kryss på livskartan.

Korset är krysset på kartan!
Här finns skatten!
Korsets kryss talar om att i Jesus är själva livet, centrum för hela skapelsen, närvarande.
Johannes säger att själva livet uppenbaras i Jesus – sann Gud och sann människa.
Gud blev människa, gick in under våra omständigheter och delade livet med oss och gav sitt liv på korset för oss, för att ge oss liv. Han tar döden, den eviga döden i vårt ställe och erbjuder oss att byta till evigt liv. Det är krysset på kartan!

På nyårsdagens kväll firade vi en ekumenisk lovsångsmässa i GA-kyrkan i Helsingborg. Det blir  en stund av helig närvaro i en lovsjungande, fullsatt kyrka och vid utdelandet står jag framme i kyrkan och delar ut nattvarden vid en av stationerna. När jag lyfter blicken och ser ut över kön av människor som fyller mittgången i kyrkan får jag syn på Davud. Davud är en 19 årig kille från Afghanistan som genom kontakter hittat till EFS-kyrkan i Helsingborg. Sedan hans första besök i kyrkan före jul har han i stort sett varit på alla gudstjänster, Han har visat ett stort intresse för den kristna tron och Jesus, men han har mig veterligen aldrig förut tagit emot nattvarden. Nu står han där i kön för att ta emot och det riktigt strålar om honom. Hans glädje och förväntan går inte att ta miste på. När Davud möter min blick spricker både han och jag upp i stora leenden och tårar av glädje fyller mina ögon. ”..Himmelens glädje fyller mitt sinn..” sjunger vi i sången, och det är precis vad som händer. När det är Davuds tur att för första gången ta emot Jesus Kristus i bröd och vin nästan studsar han av iver. ”Saliga visshet, Jesus är min..” Hans liv som trasades på många sätt sönder och tog en riktning i flykt då krig och nöd bröt in i hans liv har nu fått en ny riktning, igen. Nu är det Guds nåd som bryter in i hans liv med sin förvandlande kraft. Han är på väg igen, men denna gången inte på flykt. Nu har han sett krysset på kartan och är på skattjakt!

Att bli kristen är att lära känna Jesus och låta honom bli krysset på din skattkarta.

Att sedan vara en kristen är att leva med Jesus och lära känna honom mer och mer. Det är då du upptäcker det. Du gav dig ut i tron att det var du som hade skattkartan och du som sökte. Men du upptäcker att det är Jesus som har kartan och han som helhjärtat söker och det är i själva verket du som är krysset på hans karta.


Februari  2017

Distriktsföreståndare Jonas Hallabro

Då var det dags för mig att inleda den här resan. Det var med viss spänning som jag gjorde mig redo för min första arbetsdag som distriktsföreståndare. Hur skulle det vara att börja pendla till Hässleholm? Hur skulle det kännas att möta mina kollegor på expeditionen? Hur många mail väntade på mig i inkorgen som jag inte lyckats komma åt ännu? Vad blir det till fika? Hur ska jag möblera på kontoret?

Det finns väl något talesätt som säger ungefär att ”även den längsta resan börjar med att ta första steget”. Min första arbetsdag som distriktsföreståndare började med att jag 07:20 tar ett steg, men jag kliver på fel tåg på Ramlösa station i Helsingborg. Avgångstiden stämmer med mitt tåg och därför tittar jag inte upp på tavlan, som säkerligen förkunnade vart tåget skulle gå, och finner mig själv sittande på tåget mot Malmö. Inte hela världen då jag kan byta i Lund till ett tåg mot Hässleholm och den vägen bara tar 20 minuter längre tid och på köpet får jag ju en liten bönerunda på morgonen. Dessutom var jag väl utrustad med både kaffe och lovsång i hörlurarna. Det som först verkade vara ett felsteg, blev faktiskt till en ganska bra uppladdning inför första arbetsdagen.

Att välja färdväg är viktigt och än viktigare än vilket morgontåg vi kliver på är vilka vägval vi gör för livet. Jag har nu valt att kliva av tåget som präst i EFS-kyrkan Helsingborg och kliva på tåget som föreståndare för EFS Sydsverige och Salt Sydsverige. Jag ser fram emot en spännande resa. Den första arbetsdagen blev innehållsrik. Vi hade en träff med alla som arbetar på expeditionen i Hässleholm och jag konstaterar igen att vi har en bra laguppställning i teamet här, med fantastiskt fina och kompetenta medarbetare. Denna dagen som var min första innebar också att det var dags för Sven E Johansson att göra sin sista arbetsdag som tillförordnad på tjänsten som föreståndare. Vi gick igenom det som Svenne varit inblandad i, och det är inte lite, och jag fylls av tacksamhet över den tjänstvillighet och det helhjärtade engagemang som han visat i hur denna tjänst har utförts. Ett stort tack till dig, Svenne! Du är guld värd!

På eftermiddagen fick vi ett besök på expeditionen och efter att vi hälsat och presenterat oss får jag frågan som var ganska överraskande: -Smörjer du med olja? Eftersom personen just berättat om sitt sjukdomstillstånd antar jag att frågan syftar på om jag ber för sjuka och smörjer med olja Jag svarar ja, tar fram den lilla oljeflaskan som jag alltid har med mig i väskan. Sedan får vi en fantastisk liten bönestund stående där i dörrhålet till mitt kontor. Enkel förbön i Jesu namn med handpåläggning är klart underskattat. Vi låter allt för ofta vår egen försagdhet och olika omständigheter komma emellan. Jag tänker att vi alla är kallade att leva ut Guds kärlek och möjligheter i mötet med andra människor i vardagen. Vi får be enkelt och ärligt och med känslighet både för den vi ber för och den Helige Ande som är den som verkar i och genom oss. Vi har alltid möjligheten att få bli använda som Guds kraftledning in i människors omständigheter. Den möjligheten har Jesus öppnat för oss som vill vara hans lärjungar.

Det blev en ganska spännande första arbetsdag som både spände över mycket och innehöll spännande möten och överraskande vägval. Det blir ju ingen kraft utan spänning, och dagen efter fick jag veta att förbönen gjort skillnad. Jag ser fram emot resans fortsättning, med spänning.