Se detta ur mina ögon, som inbiten nattuggla och morgontrött ung vuxen…
Klockan ringer strax innan fem för att jag ska hinna gå till en bussresa som jag vet kommer ta nästan tio timmar. Den kombinationen får få på bra humör i ett kallt, mörkt och sovande Stockholm. Trots den tidiga morgonen så var vi ett gäng som tillsammans möttes vid centralstationen för att åka på ett, för många av oss, helt nytt äventyr i Helsingborg nämligen Livskraft Syd. Där jag skulle vara ledare och deltagare för första gången.
När vi kom fram, lite sena, hade vi redan missat första ledarsamlingen och hamnade ganska direkt i en ledarbön innan gudstjänsten där jag, med min bakgrund i Svenska kyrkan, verkligen började undra var jag hamnat. Men jag kunde både se och höra Gud som var mitt ibland oss, samma Gud som hemma men nu med andra uttryckssätt i samtal och gestaltning.
På lägret fick vi delta på seminarier – där jag först var med och försökte koppla samman tv- och datorspel med tron på Jesus och hur det kan få oss till vänligare spelare. På nyårsafton fick jag fortsätta med att tänka på om jordens undergång är något att se fram emot med uppenbarelsebokens teologiska budskap i ryggen, som jag helst pratar vidare om och reflekterar mer över. Allt detta blandat med stora bibelstudium med olika fokus varje dag och smågruppssamtal med nya bekantskaper.
Jag har alltid älskat att utforska nya saker och olika sammanhang – då alla vägar till tro på Jesus är en bra väg. I vissa sammanhang är den tysta bönen framlyft, i andra traditioner är vandringen på livets väg viktigare och på livskraft var lovsången i centrum. Även fastän jag tror jag kunde en eller max två av sångerna sen tidigare så kom jag snabbt med i dem tack vare ett så öppet och tillåtande klimat.
Under min vistelse på livskraft fick jag på riktigt känna att här är en plats där alla är välkomna och där de själva kan visa upp sig och prata om tron på Jesus och Gud som något helt naturligt. Jag älskade den öppenheten, och jobbar för att skapa ett sådant klimat i mina verksamheter och på lägret fick det mig att tänka på Paulus ord ”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken.” (Rom. 1:16). Vi var många, från olika platser och olika traditioner, men vi möttes under samma tak, delade måltid tillsammans och fick dela tro och liv med varandra. Allt detta för att ”så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus” (Rom 12:5).
Att sedan försöka knyta ihop säcken på allt och konstatera att Gud alltid är närvarande, i vår omgivning, i varandra och i oss själva – allt från en varm hand på axeln till det leendet just jag behövde på morgonen – gör Guds story till just ”The True Story”.
Text: Tobias Jonson, assistent i församlingsarbete, Haninge
Foto: Anna Sköld